Meddelanden från allmänheten. OM APOTEKSPRIVILEGIERNA. Till redaktionen af Dagens Nyheter. Ins. önskar veta om den från Skeppsholmsbrorå venstra trottoar gående stensättningen med tukta. sten, som sedan löper förbi nationalmuseum långs husraden vid Blasieholmen, ej bör vara lika fridlyst för åkande som andra dylika stensättningar, såsom t. ex. vid Gustaf Adolfs torg. Ins. såg mångfaldiga gånger under expositionstiden huru en mängd personer, mest fruntimmer, voro nära att blifva öfverkörda af i full fart kommande toma vedkärror och andra åkdon, såväl åkare som enskildes, hvilka föredraga de släta stenarne framför körbanan. Som ins. aldrig såg en konstapeli dessa trakter kunde han ej genast höra sig för om fredliga vandrare riskerar sina lif och lemmar med att gå på oftanämnde stensättning. Redaktionen af denna tidning tycks ifra för reformer i framåtgående ända, hvaärför insändaren häraf anhåller få påpeka och till redaktionens vidare behandling öfverlemna följande, med hopp, att någon ledamot af nästa gång sammanträdande riksdag väcker motion om sakens rätta behandling, granskning och lösning. Då för omkring 200 år sedan de första salubodar för medikamenters försäljning öppnades i Sverge, erhöllo sådane försäljare, för det mesta bestående af till Sverge inflyttade tyska fältskärer och så kallade apoteckaregesäller, kunglig tillåtelse härtill. Ett sådant tillståndsbref fick lösas med några daler silfvermynt. Detta tillståndsbref, som egentligen blott var personligt blef så småningom en handelsvara som gick ur hand i hand, och på så sätt uppkommo så kallade apoteksprivilegier, med hvilka nu för tiden bedrifves en oförsynt handel. Förrän en dylik handel afskaffas är ej hopp för Sverges innebyggare att i behofvets stund få köpa sitt medikamentsbehof till dess verkliga värde. Medikamenter äro ej lyxartiklar — köpas således ej förrän i behofvets stund — men hårdt är då att behöfva gifva exempelvis 225 öre för en liten medikamentsportion, hans nominella värde är högst 4 öre, och detta allt derför att en medikamentsför säljare fått betala en dryg summa för ett privilegium, som på så sätt allmänheten får betala. Detta kan förekommas på de sättet, att riksdagen frigifva apotekareyrket liksom andra håndtverk blifvit — men med det förbehåll, att utöfvare af medikaments-handel skola ha aflagt behöriga examina och noggrannt ställa sig Kongl. Maj:ts och Sundhetskollegii föreskrifter till efterrättelse. På det sättet skulle Sverges 2,000 pharmaceuter finna det bröd som nu nekas dem, derför att cirka 200 apotekare, med ett så kalladt privilegium underslagit sig nästan all medikamentshandel i Sverge Det är ju en klar sak, att der en sådan apoteksprivilegii-handel får bedrifvas, der skall taxan å medicin vara hög, och till bevis derpå vill insändaren anföra följande: Under förra året ville en af Stockholms apotekare, till förfång för en yrkesbroder, vinna medi amentsleveransen till ett straffängelse i nämnde stad. För att nå målet erbjöd han sig att gå under gällande medikamentstaxa med 50 (säger femtio) procent; han vann sitt syfte, men erkände ock med detsamma, att apotekaretaxan är gränslöst högt tilltagen; detta är ett klart bevis på hur orimlig apotekares vinst är — hvilket ej kunde vara så, om rörelsen blefve fri på förut nämnde grunder. I en stad med 10,000 invånare finns oftast ej mer än ett apotek — men förhållandet är att minst 5 sådane kunde der föda sina utöfvare — och hvarför neka dessa detta?! Så höra till somliga stadsapotek så kallade filialapotek och deriligger ytterligare en orättvisa — den nemligen att samme apotekare skall få ega 2 apotek på olika orter. Här behöfs verkligen en genomgripande reform i apoteksväsendet, och om tidningarne vilja behandla frågan så, att riksdagen fattar och förstår den, så vinnes dermed mycket såväl för Sverges samtliga inbyggare som för utöfvare af apotekareyrket, och vill insändaren häraf gå redaktionen tillhanda med en mängd upplysningar i sak — i den mohn frågan blir föremål för diskussion. Nog skola flera apoteksprivilegii-handlare häremot göra invändningar, men flertalet unga pharmaceuter skola afgifva ett ojäfvadt vitnesbörd om det orätta i ofvannämde handel. Vi ha ansett oss icke böra neka plats åt denna förnyade erinran att ordna frågan om apoteksprivilegierna; men om än rättsgrunden för dessa skulle vara tvifvelaktig, så kan det väl dock icke billigtvis ifrågakomma att fråntaga de nuvarande innehafvarne af apoteksprivilegierna dessa utan att någon ersättning blir på ett eller annat sätt beredd. Arendet har, som bekant, ofta varit föremål för öfverläggning både inom apotekarekåren och vid riksdagarne; vi vilja erinra oss att apotekarsocieteten också har varit betänkt på åtgärder för att ordna dessa förhållanden. mu s 2 CITE PN a