denbergh från Warbergstrakten för 140,000 rår rmt, i hvilket köp äfven äro inberälknade växande och inbergad gröda samt inventarier. — Silarps egendom nära Ulricehamn har blifvit till landtbrukaren A. Johansson på Rosenför 19,000 rår. Ailmänna pantlaäneinrättnringes. Drätselnämndens 1:sta afdelning har medgifvit, att direktören vid nämnda inrättning N. Werner må till den 1 nästkommande april autaga och i mån af behof använda en serskild , person, för att söka afbålla allmänna pantlånare från att å inrättningen belåna hos dem pantsatte effekter, hvilket tillgår sålunda; att de å inrättningens gård och i dess närhet, ur medhafda korgar, säckar och andra med panter fyllda omslag utdela dessa åt tillstädeskommande, lösa personer till belåning. Orättvise i rättvisan. Kristianstadsbladet anförer följande bevis på huru bedröfliga följder det kan hafva för menniskor att de ej veta iakttaga laga former och att här ej finnes en advokatkår, hvars medlemmar äro skyldiga att försvara de för brott tilltalade personer: En frälsebonde i Engelholmstrakten, vid namn Nils Pålsson; nödsakades att ingifva sin cessionsansökan. Sedan konkursen var anmäld, skedde någon slags öfverlåtelse till f. d, korporalen Tullberg af det utaf Nils Pålsson brukade hemman, — hvilket hemman dock var upptaget i den af cessionanten upprättade och till häradsrätten ingifna stat. Ifrågavarande öfverlåtelse uppfattades emellertid, såväl af härradsrätten som hofrätten öfver Skåne och Blekinge, såsom ett af gäldenären utöfvadt bedrägeri, och häradsrätten dömde Nils Pålsson och f. d. korporalen Tullberg till hvardera ett års straffarbete samt förlust under sju år af medborgerligt förtroende, hvilken dom af hofrätten stadfästades. En hemmansegare Malmqvist; som jemväl dömdes till 500 riksdaler böter, för det han på något sätt varit delaktig i affärens uppgörande, beslöt imellertid anföra klagomål hos kongl. maj:t, och Tullberg, härom underrättad, förenade sig i de af Malmqvist anförda besvär. Rättvisan, som emellanåt kryper med snäckans gång — för att anföra en snillrik författares yttrande — var emellertid mycket snabb med hänsyn till korporalen Tullberg, ty innan ännu klagotiden hade tilländalupit, var denne införpassad till länscellfängelset, för undergående af det honom ådömda straffarbete. Det dröjde dock icke länge förr än kongl. maj:t förklarade, att den åtalade öfverlåtelsen icke kunde anses såsom bedrägeri, enär det öfverlåtna hemmanet var upptaget såsom tillgång iden af gäldenären ingifna stat och således uågon förlust genom öfverlåtelsen icke tillskyndades borgenärerna. Så snart högste domstolens utslag ankommit, försattes naturligtvis Tullberg genast på fri fot; Nils Pålsson deremot, som lärer vara en enfaldig karl, och som icke kommit sig för att klaga, sitter i denna stund på cellfängelset och lider — för samma förbrytelse för hvilken Tullberg blifvit frikänd — sitt rättvisa straff! Ilan har ingått till kongl. maj:t med ansökan att — af guust och nåd! — blifva befriad från det honom ådömda straff; men svar har ännu icke hunnit anlända. fESträndning. Den 15 d:s kl. 2 e. m. strandade på Salvoref å Gotland ångfartyget Christian IX, kapten J. Wilson, hemma i Sunderland, destinerad från Cronstadt till London med last af hvete, hafre, hvetemjöl, ull och hampa.