Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 2

få sökas i de lägre jernvägstjenstemännens öfveransträngning, att döma af de fakta, som kommo i dagen vid ett möte, som nyligen hölls i London, och: hvari omkring 500 vid jernvägarne anställde personer voro närvarande. Man bade samlats till detta möte för att öfverlägga om bästa sättet att. förskaffa sig hvila från tjenstgöring om söndagarne, förkortad arbetstid och förhöjda aflöningar. Under diskussionen kommo, som sagdt, märkliga fakta i dagen. Så anförde t. ex. en stationsbokhållare vid stora norra banan, att han hvarje dygn arbetade från kl. 12 på natten till kl. 3 på eftermiddagen för en aflöning af 16 rdr 60 öre i veckan och 18 öre i timman för öfvertid. En i mötet deltagande sekreterare i en bland jernvägstjenstemän och betjente bildad understödsförening anförde, att det alls icke hörde till sällsyntheterna, att vid jernvägarne anställde arbetare fingo arbeta på söndagarne, och stundom oafbrutet under sex veckor utan en dags hvila; ja, vid Gloucester station fanns en man, som icke haft en fridag på öfver tjugo års tid! Samme talare sade sig hafva sett lokomotivförare, hvilka hade varit på sin post i tjugotvå och till och med tjugotre timmar, vara så uttröttade, att de, under intagandet af kol och vatten för en ny tur, fallit i en lethargisk sömn på maskinens fotplåt, fullkomligt känslolöse för fallande regn och snö. I Carlisle sade han sig känna en spårvexlare, som förde protokoll öfver sitt dags-arbete. På en dag, från kl. 6 på morgonen till 6 på aftonen kastade ban om sina vexlar 1,424 gånger och var så trött, att han med möda förmådde gå ur sin vakt-kur, då hans fritimma slog, Vid jernvägarne tillämpar man icke det i England eljest öfliga bruket att gifva arbetaren halfva lördagen fri — tvärtom, man låter der sitt folk arbeta aderton timmar på lördagen. Då man läser om, att någon af desse hvita slafvar njutit döden genom en tillfällighet, torde man i de flesta fall tryggt kunna tillägga, att denna tillfällighet framkallats genom öfveransirängning. KO ATEN SKE