Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 2

Icke så den trogna Katty. Ton betraktade en sådan händelse såsom den största olycka, hvilken knuude drabba hennes fosterson. Hennes ionerligaste önskan var att han skulle ingå en förbindelse, värdig hans namn. Den ädla ätt, han tillhörde, hade på sednare tider till en del förlorat det stora anseende den fordom åtnjutit, och hon ville att Redmond skulle återupprätta detta anseende samt trodde att hans giftermål med någon dam af hö.adlig familj i icke obetydlig mån skulle underlätta hans bemödanden för detta ändamål. Såsom vanligen sker, då försigtighetsmått vidtagas, för att hindra älskande från att träffas, fogade slumpen så att Redmoud och Ellen fingo se och tala med hvarandra utan vitnen. Om Red:cond afpassat tillfället eler ej, kan väl vara ovisst, men att Bilen var alldeles oskyldig år då bestämdt säkert; ty då hon fick se sin älskare hoppa öfver häcken till den lilla trädgården, hvari hon händelsevis befann sig, uppgaf hon ett rop af förskräckelse och ville undfly honom, till den grad hade hennes mors varnande ord gjort intryck på henne. — Älskade Ellen, utropade den unge mannen, 1 det ban fattade hennes hand. MHvarföre flyr du, när jag kommer? Den mörka rodnad, som färgade den oskyldiga flickans ansigte, var det svar han fick på denna fråga. — Hvad har jag gjort, eftersom du bemöter mig så der ovänligt? fortfor han. — ÖOvänligt! upprepade Ellen; ni misstager er. Har icke jag alla skäl att tycka om er? Ni som i alla tider hållit af mig Jika innerligt som om ni varit min broder — förlåt mig detta