Dagens Nyheter – 16 oktober 1866, sida 3

att den ammunition, som var afsedd att begagnas till detta gevär, ansågs ega en stor fördel genom tändspegelns läge längst bakuti laddningen och genom den deraf följande förkortning som å tändnålen kunde verkställas. Till fullo erkännande fördelen af en kort tändnål torde likväl denna fördel svårligen kunna vinnas utan olägenheter som mer än uppväga den vunna fördelen. Detta lärer äfven bekräftat sig under försöken, alldenst undkomiterade lära föreslagit att tändspegeln måtte flyttas så långt fram att densamma ej avarstannar i loppet efter skottlossningen; mot detta förändrade läge af tändspegeln, som lärer betydligt ökat träffsäkerheten, torde kunna anföras svårigheten att få spegeln att bibehålla sitt läge oförändradt. Om denna likväl på tjenligt sätt kan aftjelpas, återstår likväl att erhålla en tändsats som bibebåller sig, ithy att den under försöken begagnade tändsatsen visat sig icke innehafva tillräcklig konservationsförmåga, hvarföre densamma äfven af komiterade lärer blifvit förkastad. Försök lärer emellertid vara å bane med en annan tändsats, men resultaten deraf äro ännu obekanta. Af ofvanstående torde vara klart att något bestämdt antagande af det s. k. Hagströmska tändnålsgeväret, oaktadt de stora fördelar detta gevär visat sig ega, likväl svårligen kan komma att göras förr än en dertill lämplig ammunition blifvit fastställd.