Dagens Nyheter – 13 oktober 1866, sida 2

duken för ögonen, herr Bernard ropade den unge mannen. Jag känner nu både er och er kund. Han hade gjort klokare uti att ge mig sex-pence-slanten, tillade han leende. Charlatanen påskyndade sina steg, harmsen öfver att han blifvit igenkänd och nästan förskräckt öfver kyparens ord. När qväkaren inträdde i sin torftiga boning; fann han qvällsvarden redan framdukad. Det var två kuverier — det ena för honom och det andra för hans dotter — och framför hvartdera stod ett glas vatten. — Du är trött, fader, sade Ruth i bekymrad ton. Jag har tyckt mig märka att du under de tre sista dagarne varit mycket blek och matt. Mår du illa? är du ledsen? Den gamle mannen mumlade något om sorger, som förorsakades af de ökade utgifterna för hushållet. — Jag har i dag utom vår vanliga tarfliga kost skaffat något; som kommer att smaka dig bra och göra dig godt, fortfor flickan utan att gifva akt på hans ord: — Ditt slöseri ruinerar mig! utropade hennes far förtörnad. — Och stärker dig. — Utan att afvakta ett svar, lemnade Ruth rummet, för att fullgöra något bestyr i och för måltiden. Genom hennes frånvaro fick girigbuken det tillfälle han sökte. Knappt var dörren tillsluten, förrän han sprang upp från stolen; tog fram den lilla flaskan och hällde dess innehåll i sin dotters glas. (Forts.) ——