Dagens Nyheter – 12 oktober 1866, sida 2

våra läsare bekanta, var en liten och mager man af temligen hög ålder. Hans anlete hade samma färg som pergament och var till formen aflångt. Hans mörka, oroliga ögon gjorde ett obehagligt intryck på en och hvar, som kom i beröring med honom: Han kunde icke se någon menniska rakt i ansigtet och dock voro de blickar, han kastade på sina kunder skarpa och för att så säga, genomborrande. Munnen — denna anger karakteren säkrare än något af de öfriga anletsdragen — antydde mycken beslutsamhet; läpparne voro tunna, sammanpressade och snarare blåaktiga än röda; underkäken var synnerligen framstående. Han satt i sin butik; hvarest en enda lampa spred ett sparsamt sken, när Ephraim Sleek, klädd i en vid ytterrock samt försedd med en hög halsduk och löskrage; som till stor del dolde hans ansigte, första gången presenterade sig för honom; Apotekaren fixerade girigbuken skarpt, under det att denne omsorgsfullt tillstängde butikdörren samt framtog en stol och satte sig vid disken: Under ett par minuter yttrade ingendera ett ord. Bernard var den som först afbröt tystnaden, emedan han började känna sig generad deraf. — Önskar ni rådfråga mig? sade han med halfhög röst: Dessa ord uttalades på engelska men med utländsk accent; — Ja, det önskar jag, genmälde Ruths fader tvekande; (Forts.)