Dagens Nyheter – 12 oktober 1866, sida 2

Utrikes-Nyheter, Det är allt framgent Orienten; som vid en öfversigt af den politiska ställningen i främsta rummet tager betraktarens uppmärksamhet i anspråk. En mängd af notiser ha visserligen derifrån tillströmmat under de sednaste dagarne; men de lida alla af samma fel — att oupphörligt motsäga hvarandra. Så hafva från Paris ankommit flere underrättelser om Kandiaupproret, hvilka alla låta särdeles gynsamt för turkarne. Om man får sätta tro till dessa underrättelser, skall Kiritli Mustapha Pascha i slutet af sistlidne månad hafva utfärdat en proklamation till insurgenterna, hvari han underrättar, att han redan fått mottaga en mängd undergifvenhets-adresser och att han förunnat de ännu tredskande en ytterligare, i går tilländalupen betänketid, inom hvilken de skulle nedlägga vapen. Vare sig nu i följd af denna proklamation, eller i följd af det, på telegrafisk väg förut meddelade svar, som franske konsuln i Canea gifvit en till honom afsänd, grekisk deputation — alltnog, en sammankomst af Kandias insurgentchefer och andre notabiliteter uppgifves hafva egt rum i Rathymno (distriktet. Salinos) den 27 september. Efter en längre diskussion, skall denna församling hafva beslutat att inställa fiendtligheterna och träda i underhandling med Portens general-kommissionär, den ofvannämnde Kiritli Mustapha Pascha. Franske konsuln synas i detta sitt svar hafva handlat i full öfverensstämmelse med den franska regeringens åsigter, ty det bekräftar sig, att hr de Moustier i Athen uppträdt ganska energiskt mot den grekiska regeringens interventionslusta. Hr Moustier lärer vid en på konung Georgs begiran hållen konferens med ministrarne icke hafva gjort någon hemlighet af sin obelåtenhet med det grekiska kabinettets icke opartiska hållning. — Pariser-tidningarne uttala med anledning af allt detta den förboppning, att lugnet i Orienten skall kunna återställas genom fransk bemedling, men detta hopp synes ännu åtminstone vara alltför sangviniskt, ty enligt direkta telegrammer från Konstantinopel är situationen alltjemt lika allvarlig, och man torde med allt skäl fortfarande få tillägga händelserna-i Orienten en vidtomfattande betydelse. I Portens minister-råd har redan frågan om afbrott i de diplomatiska förbindelserna med Grekland diskuterats och alla, ända till storviziren och utrikesministern afgjordt uttalat sig för en brytning med Grekland. Detta antyder lika litet en förändrad hållning hos den ÖR TD