Dagens Nyheter – 10 oktober 1866, sida 3

jest vid busens byggning måste verkställas, odh byggherrarne skulle då endast behöfva med grundgräfningsjorden fylla äfven gårdarna, så att dessa komme att ligga något högre än gutorna. Iärigenom skulle alla husen komma att förläggas så högt, att man finge vattenfria källare och fuktfria bottenvåningar, samt möjlighet att uti en framtid vid gasoch vattenledningsrörens nedläggande äfven samtidigt anbringa dräneriog på minst 6 fots djup under ytan. Vid alla de ställen, der jernbenan skär tvärgator, böra ovilkorligen anbringas underfarter, men utförda på ett fullkomligt tillfredsställande sätt. Detta kan ske utan att medföra några betydande omkostnader. Dessa underfarter skola nemligen konstrueras sålunda: På så långt afstånd å ömse sidor om jernbanan, som behöfves för att få en sluttning och stigning af 1 fot på 20 fot, höjas sjelfva gatorna 6 tum, för att bindra rännstensvattnets nedrinnande i underfarten. Sjelfva underfarten gjutes af beton(makadersten, grus och portlandscement) -väggar som göras 8 tum högre än omkringliggande jordyta, hvarigenom man absolut hindrar allt vatten och all bottensyra att intränga från sidorna och botten. Rännstensvattnet afföres genom rännstenar som anläggas på ömse sidor om underfarten på 1 fots afstånd utanför betonväggarnas yttersidor. Dessa öppna rännstenar ledas naturligtvis under jernskenorna. Midt under jernbanan och på båda sidor om densamma öfverhvälfvas underfarterna med ett smakfullt konstrueradt plåttak, hvarigenom allt regnoch snövatten hindras att falla ditin. Den enda smuts, som sedan kan ifrågakomma uti undertarterna, är den orenlighet, som medföljer hjulspåren och hästhofvarna, och denna bör lätteligen kunna bortsopas dagligen med handkraft, utan kostsamma ångmaschiner eller vattenverk, såsom nu föreslagits. Knut Forsberg.