Dagens Nyheter – 8 oktober 1866, sida 2

Denna hand var polisministerns: En häktning? stammade han. — Nej, svarade herr de Sartines leende; en varning och till och med ifrån en vän. Er kusin, kapten Redmond, söker er. Förrädarens kinder förrådde hvad som försiggick i hans fega hjerta. — Jag står till hans tjenst, svarade han. — Jaså, yttrade ministern. Jag har gifvit befallning om att upplysa honom hvar ni är till finnandes: Ulic betygade torrt sin tacksamhet. — Ni har af hans hämnd ingenting att frukta, fortfor herr de Sartines; en hand, hvilken döden nu isat, beskyddar er. — Jag förstår er icke: Den listige embetsmannen framvisade ett lettre de cachet, försedt med konungens underskrift. — Det är måhända så godt att ni håller er urdan, sade han, så framt ni ej önskar att bli vitne till ONeils arrestering, hvilken ej kan ske på någon lämpligare tid eller ort än här, emedan denna del af palatset är nästan alldeles öfvergifven; Man har för afsigt, tillade han i hviskande ton, att hålla denna arrestering hemlig för den unge konungen. Herr de Sartines uppställde med Ulics tillhjelp de i förmaket posterade soldaterna, så, att Ellens make kunde arresteras i samma ögonblick han inträdde i rummet, hvarigenom allt långvarigare motstånd omöjliggjordes. Härefter afvaktade båda med otålighet hans ankomst: Det dröjde ej länge, innan Redmond, som i hela palatset letat efter sin förrädiske slägting;