Dagens Nyheter – 8 oktober 1866, sida 2

Sak samma. In åkardräng inkom i går afton på en krog vid Stortorget och skulle ha någonting att friska sina uppskakade lifsandar med. På krogarna serveras öl i några mycket små glas, hvilka derför på spe kallas cöltunnora Dessa kosta 2 öre st. — eller lika mycket som ett glas svagdricka enligt nya priset. Ar priset på svagdricka höjat härmed? — frågade åkaren och svängde med piskan. Ja, svarade krögaren. Nå, så ge mej då en tunna öl; det kostar lika mycket att åka snyggt nu för tiden. Utrotningskrig, En afton i slutet af förra veckan uppstod folksamling utanför en restauration vid Österlånggatan derigenom, att några personer mot sin vilja nödgats lemna krogdn d. v. s. blifvit utmotade. Häröfver yttradede sitt missnöje, och det behöfdes ej mer för att folk skulle samlas kring dem. Polis kom tillstädes. Restauratören H. tillfrågades om saken och upplyste han, att de utvisade personerna, 6 till antalet, tillhörde den s. k. klockskojareligan och att han gjort ett heligt löfte, att så mycket i hans förmåga står söka utrota nämnda ohyra från jorden,. Han utvisar derföre alla af den ligans medlemmar från sin krog, emedan han funnit, att de aldrig vilja hålla sig i skinnet som annat folk, utan jemnt ställa till krångel. Under sådant förhållande var naturligtvis ingenting att göra till de klagandes förmån, utan yttrade poliskonstapeln, att det vore väl om hvarje restauratör sökte hålla en så prisvärd ordning på sin krog, så skulle mycket obehag undvikas — ett uttalande hvari säkert många instämma. Sålda fartyg. I fredags förrättades 3å Gamla Varfvets hotell i Göteborg auktion å handl. J. L. Broddelius sterbhus tillhöriga hälft i barkskeppet Gustafvac och fjerdedeli fregattskeppet Superiors, båda om 272 lästers drägtighet, hvarvid den förra inropades för 14,000 rdr och den senare, af hr J. F. Svensson för kapt. A. Clases räkning, för 6,000 riksdaler. En svart stork (Ciconia nigra). Under förliden sommar observerade en skogvaktare vid Björneborgs bruk, beläget ungefär en mil sydost om Kristinehamn, att tvenne stora svarta foglar med långa, röda ben hade bygt sitt bo uti en stor gran på skogen till bruket. Ian sköt den ena, som uppstoppades och lemnades till Christinehamns museum. Den andra försvann och utaf ungarne togs en och lemnades fram till egaren, kammarherren Nordenfeldt. Åt denne unge egnades stor omsorg, han uppföddes med daggmask, fisk och rått kött samt vexte upp och blef fullkomligt tam. Oaktadt han lemnades full frihet, höll han sig likväl stadigt vid herrgården och bruksbyggnaderna för det mesta på taken. Någongång kretsade kanigrannskapet af masugnspipan, men då han kände värmen ifrån densamma, gjorde han en sväng derifrån. Deremellan satt han för det mesta på gårdan utanför köket. Han tillät hvem som helst att komma sig nära, men vanligen lät han då höra ett klapprande ljud med näbben. Man undrade mycket om den intressanta fogeln fram emot hösten skulle följa sin naturdrift och flytta till varmare länder. Detta skedde också lördagen den 22 september, då han för alltid begaf sig utaf, efter att förut hafva pröfvat sina krafter genom längre utflygter. Furstlig gåfva. En rik bankir i Paris, hr Bischoffsheim, har låtit der uppföra en stor lokal, som skall begagnas dels till före