Dagens Nyheter – 3 oktober 1866, sida 2

del i den skändliga komplott, hvarför hans hUstru fallit offer, får han ingen ro. Ar må gå förbi — man skall finna honom lika vaksam som svartsjukan, lika tålmodig som hatet, till dess han släckt sin hämndtörst. Ingen skall undgå honom, hvarken thron eller altare förmå värna de brottsliga mot hans straffande arm. — Det är en fruktansvärd karakter, ni tecknar, sade prinsessan med en rysning. f— Det kommer sig deraf att de oförrätter han lidit hafva förbittrat hans sinne, fortfor den gamla damen. Jag minnes honom mer än väl, då han var en ung vacker gosse med lockigt hår, och öppet sinne för allt godt och ädelt: Han var då mild som en flicka mot dem; han tyckte om; men oresonlig och tvär mot alla som gjorde honom orätt. I likhet med de flesta bland sina landsmän älskar han innerligt, hans hatär också lika starkt som hans kärlek. Med lugnt samvete kan jag åt Ellens make anförtro det brydsamma uppdrage att bestraffa dem, som kränkt hennes ära; jag tror ej att han skall förlåta någon af dem. — Förlåta upprepade Katty. Gjorde han det; så skulle jag föra hans son till modrens graf och der låta honom afsäga sig det namn han bär. Himlen må förlåta dem, men ej de som kände och älskade henne! : Då Redmond passerade Karmeliterklostrets gård, mötte han fader Karoolan, hvilken med oro afvaktat slutet på det samtal, som hållits i prinsessan Louises rum. Han kände sin fordne lärjunges passionerade natur och darrade vid tanken på hans hämndlystnad. (Forts.)