Dagens Nyheter – 3 oktober 1866, sida 2

dock mina önskningar aldrig bli tillfredsställda. En oöfverstiglig mur skiljer oss åt — ett brott har uppfört muren. Hör det icke, jord!) glöm det, himmel! tillade han, utom sig af sorg och förtviflan. Jag har umgåtts med tanken att förgöra Ellens barn, första frukten af min kärlek, den afkomling, Gud beskärt mig! — Jag skall aldrig omtala hans fars förvillelse för honom sade fröken Macnamara, djupt rörd öfver att höra honom ställa så bittra förebråelser till sig sjelf. Anger::. — Ånger, afbröt henne Redmond; dertill blir nog tid, sedan jag hämnats. Den stolte arfvingen till namnet ONeil, nalkades Katty, fattade hennes hand och tryckte den till sina läppar. — Gud välsigne er, sade han, derföre att ni är den döda trogen och vakar öfver den lefvande. Ni trodde, då jag tviflade, ni försvarade, då jag anklagade, skyddade då jag ville förgöra. Må ert ädla hjerta aldrig erfara de qval, som bestorma mitt. Härefter tog han ringen och armbandet, bevisen på hans hustrus oskuld och hennes fienders nedrighet, bugade sig ödmjukt för prinsessan Louise och abbedissan samt lemnade klostret ! — Slagen, tillintetgjord! utbrast den kungliga nunnan, som med mycket deltagande bevitnat den scen vi nu beskrifvit. Hans sår är djupt. — Och lärer icke lätt bli läkt, tillade abbedissan; — Ni känna föga denne man och den ätt han tillhör, yttrade fröken Tabitha. Så länge ännu en menniska existerar, som haft någon