Dagens Nyheter – 2 oktober 1866, sida 2

Till olycka för herr de Sartines fann han de nu frigifna fångarne blott alltför väl underrättade om den del han sjelf tagit i den samvetslösa intrigen; och i stället för att begära upplysningar af honom, gaf honom fader Karoolan direkta instruktioner. Han uppmanvade honom nemligen att affordra målaren Le Noitre, Guyon och hofjuveleraren Lebon ett skriftligt erkännande att de tillverkat ringen och armbandet,? äfvensom en förklaring öfver huru de kommit i tillfälle att se de smycken, efter hvilka dessa voro gjorda. Detta var allt hvad prinsessan Louise och hennes väninna begärde, — Jag förstår er förlägenhet, sade den värdige prestmannen i sträng ton, deröfver att ni deltagit i denna affär. På hvilkens befallning ni bandlat, höfves det icke mig att fråga er, också skall ert namn endast i nödfall blifva nämndt; men kapten Redmonds maka måste blifva fullkomligt rättfärdigad. — Vore det icke bättre, yttrade ministern brydd, att lemna hela saken åt glömskan? Mera betydande personer, än jag är, torde blifva komprometterade, tillade han, och jag tror mig kunna lofva hvilken utmärkelse som helst åt den man, genom hvilkens hjelp det lyckas få denna obehagliga historia nedtystad. — Ni glömmer, anmärkte Ellens åldrige vän; att det finnes en domstol som icke låter sig bedragas eller bestickas.