Dagens Nyheter – 2 oktober 1866, sida 2

rdr ej kunna infordras, utan att 2; af aktieegarne voro eniga om ett sådant beslut. Banken skulle lemna lån på 5, 10 till 20 år och högst 10,000 rdr på samma hand. Arbotarsaktiobolaget I Norrköping. Under denna benämning har derstädes bildat sig ett bolag, med ändamål att åvägabringa en fabrik för tillverkning af heloch halfylleväfnader, och har Kongl. Maj:t, på ansökan af F. Atterberg, V. L. Malmberg, A. Rydberg med flere, fastställt bolagsordning för nämnda aktiebolag, hvilket är grundadt på 10.000 till viss man ställda aktier, hvar och en å 10 rdr rmt. Bolaget har trädt i verksamhet, och annonserar redan försäljning af sina fab rikater. Ny kyrka. Från Sköfde skrifves: Sjögerstad och Rådene socknars nya gemensamma kyrka är nu såväl till murarearbete som inredning fullständigt färdig. Målningen har äfven börjat, men den afslutas först nästa sommar. Kyrkan är uppförd på en fot af huggen sten. Dörrar och fönster äro förfärdigade i spetsbågestil och äro, liksom kyrkan i sin helhet, utmärkt vackra. Tornet är försedt med en 50 fots hög spira, hvilken helt och hållet är beklädd med kopparplåt till värde af 1,535 rdr rmt och har församlingen att för denna kopparbetäckning tacka sin kyrkoherde, som med frikostig hand skänlst nämnda summa. Församlingens pastor, som nyss firat sin 86 födelsedag, har tjenstgjort i Sjogerstads församling i 54 år och eger ännu en ovanlig embetslust, hvadan han rätt ofta predikar och har redan en gång uppträdt i den nya kyrkan. Omförmälda byggnad, som har en särdeles vacker plats ej långt från jernvägen, hvilken, likväl på behörigt alstånd svänger sig halfcirkelrundt omkring densamma, är uppförd af byggmästarne G. Anderson och J. Larsson från Warola, desamma som förut byggt Warola vackra kyrka. Remontemarknaden i Sköfde den 25 Sept. var ovanligt lifligt besökt. På flere år hade icke så många hästar blifvit ditförda gom händelsen var nu. För bättre hästar betaltes ända till 500 rdr, förarbetshästar var deremot afsättningen snart sagdt ingen. En frimurare-begrafalng. I enskildt bref från Carlskrona till utgifvaren af Carlshamns Allehanda skrifves bland annat: I Fredags eftermiddag hade allmänheten härstädes tillfälle att beskåda en frimurare-begrafning,, med alla de ceremoniersom fingo läggas i dagen. Det var en betjenande broder, som lagt sina ögon tillsammans och nu gjorde sin sista färd. I sanning kan jag säga, det mannen förtjenade all denna utmärkelse efter sin död, sedan han i lifvet satt sin ära uti att verka obemärk i sitt kall. Det var rådhusvaktmästaren J. A. Malmgren, som aflidit vid några och fyratio års ålder. De härvarande medlemmarne af Frimurare-, Coldinuoch St. Michaels-Ordnarne hade genom utgångna kallelser blifvit anmodade att möta vid half-fyra-tiden på eftermiddagen, iklädda sina resp. ordensband, i stora frimuraresalen. I ett af frimurareordens logerum, som för tillfället var klädt med svart kläde och prydt med en mängd frimurare-en blemer i hvitt, samt belyst med ett antal brinnande ljus, låg den aflidne i sin kista. Vid processionsringningen utbars liket af 8 den aflidnes kamrater, iklädda sina frimurare-dekorationer. De rangerade sig särskildt till ett liktåg. Till den egentliga processionen som utgjordes af de utaf sterbhuset inbjudne slägtingar, till den aflidne, med flera, slöto sig ordensbröderna, först St. Michaels, derefter Coldinu, sist Frimurare-bröderna, alla med sina ordensband. Detta liktåg blef också ganska långt. Vid inträdet i Fredrikskyrkan hördes från orgelläktaren en högtidlig sorgmarch, utförd af K. Marin-regementets mussikkår, hvilken äfven jemte orgeln accompagnerade psalmsången. Pastor Althin förrättade jordfästningen och höll liktal framför den aflidnes kista. Vid utgången från kyrkan blåstes ånyo sorgmarch. En stor massa åskådare och åhörare samlade sig i kyrkan och på de gator, som processionen passerade. Jagthistorler. Från Westervik skrifves: Såsom någonting sällsynt omnämnes af kustsergeant Eneman att han och några andre för jagt intresserade personer från Loftahammar, torsdagen den 20 sept. på ett skär af omkring tre tunnlands vidd, och benämndt gamla Stedsholmen, i sistnämnde socken, sköt icke mindre än sex och på ett annat derintill gränsande skär, kalladt Lindö, två harar. Båda skären är kringflutna och närmaste sjöväg derifrån till fastlandet utgör minst 900 eller cirka 1,200 alnar. På gamla Stedsholmen voro flera harar synliga, men lemnades fredade, på det dessa till ett annat år skulle kunna föröka sig. Antagligt är att omnämnde harar, då sjön varit belagd med is, ditvandrat och sedan isen brutit upp blifvit afstängde återfärden. — På morgonen den 21 sept. såg man i Skär.stad by en Klg betande på ett klöfvergärde. En dräng började genast eftersätta djuret med påföljd, att detsamma begaf sig i sjön Krön. Efter att ha simmat en stund begaf sig Elgen åter på det torra, följande stranden af sjön ett längre stycke. Sedan det inkommit på Södra Wi bys egor och flera per soner tillkommit, hvilka med ett ohyggligt skrik förföljde detsamma, begaf sig slutligen Elgen ånyo i sjön, sökande undkomma sina förföljare. Men ödet hade annorlunda beslutat. Genom det myckna skrikandet å motsatta stranden hade folket och husbonden vid det midt emot belägna hemmanet Suna blifvit uppmärksamma på att något ovanligt var å färde, och snart fick man se det ståtliga djuret simmande midt uti sjön. Några personer kastade sig genast i två ökor, rodde med all fart Till olycka för herr de Sartines fann han de