Dagens Nyheter – 2 oktober 1866, sida 2

10 vid Björngårdsgatan och inropades för 9,600 rdr af värderingsmannen Pehr Johansson. Nytt Et bokhandeln. För omkring 30 år sedan fanns icke någon mer populär novellförfattare i Sverge än G. II. Mellin. cBlomman på Kinnekullec, Gustaf Brahec och andra romantiska skildringar ur Sverges historia lästes med lika nöje af ung och gammal samt grundlade åt författaren ett rykte, hvilket han genom andra skrifter väl upprätthöll. Hans skrifter bibehålla ännu hela sitt behag, stilen i dem är ännu ett mönster, och det är ett förtjenstfullt företag af den verksamme förlöggaren hr Alb. Bonnier att utgifva en ny upplaga af G. II. Mellins samlade svenska historiska noveller. De skola utkomma i 12 aå 15 häften, hvartdera om 5 tätt tryckta duodesark och kostande endast 50 öre häftet. Två häften äro redan utkomna och innehålla Naema eller den förste Jorsalafararen, Jedvar Jorsalafar, Sigrid den Fagra, Ett besök hos lagman Eskil, Lagman Algot, Nunnan i S:t Clara samt Hartvig Flögh. — Apostlarne, at Ernest Renan. De två sista häftena af den svenska öfversättningen utaf den snillrike författarens sednaste arbete, innehållande en kritisk historia öfver apostlarne, äro nu utkomna i bokhandeln. Walhallasalongen vid Mäster Samuels gata öppnades i går afton med konsert af den väl bekanta familjen Zedeler, hvilken kommer fortfarande att hvarje afton derstädes gifva musikaliska aftonunderhållningar, omvexlande med sång. Entröen är 25 öre. Enetomologisksällsynthet. Skara Tidning har fått sig följande meddeladt: För några dagar sedan fångades här på veterinärinrättningens egor vid Skara ett särdeles vackert exemplar af Dödskallefjäriln (Sphinx atropas L.), som inom skandinaviskahalfön är ytterst rar. Ehuru insekten allmännast förekommer vid Medelhafskusterna, vestra kusten af Afrika och varmare delarne af vestra Asien, har den likväl någon gång blifvit funnen så nordligt som i Lappmarken. . Här i Westergötlandå torde dödskallefjäriln icke blifvit fångad sedan för 25—30 år sedan, då kommersrådet Schönherr på Sparrsäter af en bonde erhöll ett exemplar, taget der i trakten på potatesstjelk. Insekten är en bland de största af de s. k. nattfjärilarne: bredden emellan vingspetsarne uppgår till 4—5 tum; färgen är spräcklig, brun, svart, gul och blå; på ryggen, framom vingarne, finnes teckningen ar en dödskalle, med anledning hvaraf insekten erhållit sitt namn och af vidskepligt folk ansetts såsom ett elakt förebud. Då fjäriln år 1733 i Frankrike visade sig i stor mängd och en dödande farsot samtidigt härjade i landet, betraktades dödskallefjäriln såsom en säker dödspost af alla som sågo honom, ehuru fjäriln och farsoten naturligtvis icke med hvarandra hade ringagste sammanhang. Fjäriln afgifver stundom ett starkt pipande läte, olikt alla andra insekters. I fall detta ljud åstadkommes med munnen — hvilket synes vara de naturkunniges åsigt — så torde dödskallefjäriln vara den enda hittills kända insekt, som eger denna förmåga (en art röst), ty ljudet hos andra insekter åstadkommes med vingarne och andra kroppsdelar, icke med munnen.