Dagens Nyheter – 29 september 1866, sida 2

— Af ledsnad? — Denna skall af er närvaro genast skingras, sade prinsen artigt, såvida ni såsom jag förmodar, med er vanliga fina takt kommit hit i afsigt att återställa freden mellan Ludvig och hans barn. — Genom att begifva mig från Versailles och dymedelst lemna mina fiender tältet öppet — är det så ni menar? — Nej, visst icke, svarade Soubise, ett sådant steg bör ni icke ett ögonblick tänka på: Ni behöfver endast hos konungen anhålla om fångarnes frigifvande samt förklara er afsigt vara att göra den kungliga karmeliternunnan offentlig afbön, på det att hennes vrede, som varit nära att föranleda en revolution i slottet, må lägga sig. — Jag får väl se, mumlade damen, huru långt klokheten, bjuder mig att gå: Då fru du Barry blifvit insläppt i det kungliga gemaket, märkte hon straxt; att Ludvig var långtifrån frisk; han såg ovanligt matt ut och hans blodsprängda ögon irrade oroligt fram och åter. Det intryck hans utseende gjorde på henne var särdeles pinsamt; men det smärtade henne i ännu högre grad att han mottog henne kallt: Hans stolhet och egenkärlek hade blifvit sårade; ty han var dock icke så blind för henne, att han icke med förtrytelse märkte, det han genom hennes intriger och maktlystnad blifvit försatt i en falsk ställning. Den listiga qvinnan kastade sig till hans fötter, fattade hans hand och kysste den; Hon spelade sin rol utmärkt väl; ingen som ej i grunden kände hennes karakter och förhållan