Dagens Nyheter – 29 september 1866, sida 2

ni fortfar att hålla mig kär svarade fru du Barry. Min konung, lyckan att vara älskad af er är för stor, för alt icke väcka afund. — Möjligen förhåller det sig så, yttrade konungen glad. Man kan åtminstone vara frestad att tro det, då man ser huru mycken elakhet ni ständigt är utsatt för. Emellertid måste vi skrida försigtigt till verket min sköna, och icke låta Louise och hennes anhängare ana våra afsigter. Det öfverenskoms mellan Ludvig och hans älskarinna, att den senare oförtöfvadt skulle återvända till Versailles och der taga det steg till försoning, som hon beslutit sig för. Lika ledes bestämdes att prins Soubise skulle samtidigt framlemna ett bref från hans majestät till Dauphin. Ehuru glädje tycktes lysa ur mätressens ögon, var det icke utan bittra känslor hon skiljdes från konungen. Man må icke undra på att hon var nedslagen. Hon skulle förödmjuka sig i hela hofvets närvaro, och de många som hatade henne skulle på hennes bekostnad få upplefva en stund af jubel och triumf. Det var en smärtsam tanke för en qvinna, som hittills varit van att styra menniskor och händelser efter sin vilja. Naturligtvis kunde hon under dessa brydsamma förhållanden icke utan stor ovilja tänka på Redmond ONeil, hvilkens oartiga uppförande emot henne sårat hennes stolthet och dymedelst föranledt henne att spinna den intrig; hvars följder blifvit så olycksbringande: Hon var rädd för att den unge irländaren skulle hämnas på något fruktansvärdt sätt, om — hvilket icke