Dagens Nyheter – 27 september 1866, sida 2

bedja er icke vidare tala med mig i detta ämne, såvida ni ej är dertill lagligen befullmäktigad. Jag kan icke, jag vill icke höra hvad ni ha att säga: Detta var ej den enda ledsamhet Redmonds bedräglige kusin skulle röna under sitt korta besök i Bastiljen: När han gick öfver fästningens gård mötte han fröken Macnamara och hennes reskamrater, hvilka voro ute och togo sig en morgonpromenad: För att icke blifva igenkänd af dessa dolde han sitt ansigte bakom en flik af sin militärkappa, men hans gestalt och gång förrådde honom; Katty såg straxt hvem han var, sprang fram till honom och ryckte ned kappfliken, så att han blef demaskerad. — Ulie! utropade ofrivilligt fader Karoolan och den gamla fröken på en gång. — Ja; ja, Ulic Blake, upprepade den modiga Katty, och säkerligen har han icke kommit hit i vänskaplig afsigt; Det är ej värdt att ni kastar vredgade blickar på mig; tillade hon; ty sanning är sanning. Med Guds bjelp skola vi en gång; trots alla era intriger, bli upplysta om det vi önska veta; och ni skall undfå ert välförtjenta straff. — Fröken Macnamara, sade hycklaren; då jag sökte obemärkt passera er och min ärevördige vän; gjorde jag det derföre att Jag icke ville åhöra, huru ni beklagade er, då jag ej förmår räcka er en hjelpsam hand. — Er förmåga är lika stor, som är vilja är god, anmärkte Ellens fostersyster, som hvarken hade glömt eller förlåtit hans beteende mot henne i Calais: Fröken Tabitha och presten kunde af förtrytelse icke säga ett enda ord. De vände sig