Dagens Nyheter – 26 september 1866, sida 3

Lar 2 å nn RR Kommande torsdagsmiddagar. Vi lina ur Göteborgspostens veckokrönika följande: Låtom oss förflytta oss några månader fram i tiden — det är i alla fall icke långt dit, ty tidens bjul trillar och trillar framåt med en städse allt mera förfärande hastighet — middagstimmen är för banden, det är torsdag. Man behöfver just icke hafva låtit sig födas i Östergötlands bördiga bygder för att den dagen med välbehag vilja inandas ångorna från den rykande ärt-terrinen, fastän trikinerna och deras anhang en tid bortåt höllo på att peta undan en bland de vigtigaste ingredienserna deri. Nå väl, du stiger in i din matsal, om du har någon sådan med uppspärrade näslborrar, färdiga ati insupa den ljufliga doften. Men kuggad är du! I stället för den efterlängtade terrinen, ser du ett Rh blygsamma karotter, hvilkas lock din skarpa lick icke förmår genomtränga. Med ett sötsurt småleende, sådana påstå fruarna att skapelsens herrar hafva godt om, vänder du dig till din äkta hälft och säger: Kära du, har du glömt bort, att i dag ha vi torsdag! med ett eftertryck på sista ardet, som innefattade det ett helt paradise lost of ärter och fläsk, plättar med sylt och allt hvad dertill börer. Nej, visst icke, min vän, får du mildt till svar, men det finnes inga ärtor i år! Efter ett kort eller långt rösonnement, allt efter herrskapets olika skaplynne, sätter man sis ändätligen till bords. De mystiska karotterna afslöja sitt inre, från den ena uppstiger en skarp, eburu icke egentligen obehagli: ånga. — Hvad är det här? Pofvor! Men min bästa du, du vet ju, att jag aldrig äter rofvor! — Ack, hvad vill du jag skall göra, halfgråter din unga fru, cmin goda du, det finnes ingen potates iår! Inga ärter, ingen potates; jo, det bär är snyggt! väsnas du, men min vän, iugna dig, i ditt eget lilla rike må du spela herre så mycket du behagar, fordra det ena orimligare än det andra, men i na