dagsmän har dock så enhälligt blifvit visadt vara olämpligt, att man bör hoppas bättre politisk insigt hos vårt landsting, än att nu utse landshbötdingen Gyllenram; ty med den dubbla magt han innehar såsom generalguvernör, vore det i närvarande tid värre än olämpligt, att dertill i nio års tid betunga hr Gyllenram med uppdraget att äfven på riksdagarne föra Gotlands talan. Gotland behöfver just nu att i första kammaren representeras af en sjelfständig och med dess förhållanden väl hemmastadd person, hvilken har förmåga att på öfvertygelsens väg bereda inflytande åt sina åsigter. Såsom innehafvare at tvänne vigtiga förtroendeembeten, kan landshöfdingen Gyllenram icke med den sjelfständighet som höfves en representant föra folkets talan. Man bör också hoppas att detta inses af pluraliteten bland landstingsmännen. — En kandidat, som deremot vore lämplig och, såvida icke några enskildta intressen komma emellan, säkerligen skall vinna ett mera allmänt bifall hos landstinget, är otvifvelaktigt konsul Rudolf Cramår, hvilken äfven åtnjuter mycket förtroende hos allmogen och lärer vara ganska starkt i fråga inom denna del af landstingets ledamöter.