Dagens Nyheter – 24 september 1866, sida 1

Anogfartyget Aros har gått öfver ångslupen Triton. Tritons passagerare ha kommit i vattnet. De ha alla sväfvat mer eller mindre i lifs fara: Alla hafva de fått kläder eller andra effekter i någon mån skadade. Ett fruntimmer, som med knapp nöd blef räddadt, är sjukt. Tritons befälhafvare har drunknat. Han lärer lemna efter sig flera små barn, hvilka med honom förlorat sitt stöd och nu blifva beroende af andra menniskors godhet. Hvem som vållat olyckshändelsen är ännu icke så utredt att man kan fälla något säkert omdöme deröfver. Det kan hända att det också blir i all framtid outredt. Och om än i detta fall, då så många vitnen finnas att tillgå, det kan blifva möjligt att komma till visshet om hvem som är vållande, så följer deraf icke att samma resultat kan vinnas vid alla sammanstötningar till sjös. Icke heller är det gifvet, att alla sådana blifva föremål för domstols pröfning, tv de sammanstötta fartygens rederier kunna i godo göra upp tvisten sig emellan. Vid sådant förhållande kommer icke heller, utan att talan derom särskilt väckes; de anspråk under pröfning, som de skadade passagerarne eller de omkomnes anhöriga äro befogade att väcka om ersättning. Och om de väcka anspråk på ersättning, och domstolen ej kan utröna hvilketdera fartyget som varit vållande till skadan, skola de faderlösa barnen då kastas på fattigvården, eller en maka, som förlorat sin man, se sin förtviflan stegrad genom nödens hot? Nej, rederiet på det fartyg, hvars passagerare omkommit eller lidit skada skall stånda ansvaret derför. Svarar fartyget för skada å en tunna potatis, der det ej särskilt fritagit sig från ansvar, så må det tusenfallt mer vara skyldigt ansvara för skada å passagerare. I England, i Frankrike, i Amerika betala jernvägsbolag tätt och ofta, i godo eller i följd af domstols utslag, stora summor i ersättning, för skador å passagerare. Sjelfve få de, se sig om bäst de gitta huru de kunna vinna ersättning af den eller dem som varit vållande till olyckshändelsen. . . Samma princip bör gälla för fartyg. Den länder bäst till passagerarnes betryggande: Vet rederi att det är skyldigt i första rummet ersätta uppstående skada, så väljer det med desto större omsorg befälhafvare och tillser desto bättre att denne använder utmärkt folk, och det vaktar sig för att öfveranstränga både befalhafvare och manskap, såsom det vill synas att somliga ångslupsrederier nu göra, till mehn för tjenstbarheten.