Dagens Nyheter – 22 september 1866, sida 2

net orangeriet och uppnått den stora terassen; hvarest hertigen de Richelieu; prinsen Soubise och en mängd bköfmän samlat sig och under lifliga åtbörder tycktes afhandla något vigtigt ämne. De voro så fördjupade häruti att konungen var endast på några få stegs afstånd, innan de märkte hans närvaro. — Mva herrar, utropade monarken uti en ton, ni ser mig verkligen utsom ett ratörer och jag vet knappast om sig säker midt ibland eder. nt sagda ord voro tillräckliga ast underdåniga försäkringar vördnad och tillgifvenhet sa person. Somliga af du Barry, som ännu skämtande , sällskap kons,? jag kan anse n Dessa på skär att framkalla de m. om deras undersåtliga för hans majestäts hör hofmännen betraktade fru 5 stödde sig på konungens arm; med frågande blickar, hvilka favoriten besva rade med ett småleende eller ett hatfullt ögonkas.; allt efter som de kommo ifrån hennes vänner e.!ler ovänner. — För egen del är jag alls icke n. yfiken, fortfor konungen, men grefvinnan vill be, Sagn2 918 af sitt köns privilegium: — Och önskar då förmodligen, sire, veta det ämne, som vi nyss afhandlade, Richelieu småleende; ty han afskydde utaf h?la sitt hjerta grefvinnan; vi talade om Karmeliterklostret. — Jag gissade det, svarade Ludvig kallt: — Herr de Sartines, tillade han vändande sig till polisministern, vi äro nöjda med ert uppförande och vilja ej längre uppehålla eder: Förtjust öfver den riktning samtalet tagit bugade sig ministern djupt och afträdde: — Hvad er angår, mina herrar, tillade koatt få sade