Dagens Nyheter – 22 september 1866, sida 2

nungen, så äro vi desto bättre betjenade af eder, ju mindre Karmeliteraffären afhandlas; Alla hofmännen bugade sig vördnadsfullt.! Likväl undfoll det ej herrskarens öga att hans uttryckta vilja ej var i hofmännens smak. Då hans högmod förbjöd honom att utfråga orsaken, vände han dem ryggen och lemnade terassen, sedan han likväl först ledsagat fru du Barry till palatsets stora ingång: — Det återstår endast att kröna henne; mumlade Richelieu. Cottillon den tredje herrskar i Versailles. — Och nycklarne till Bastiljen stå till hennes förfogande lika oinskränkt som fallet var med er store onkel anmärkte en af hans vänner: Ättlingen af Frankrikes mest despotiske minister sammanpressade sina läppar och förblef tyst. — Hans majestät kan ej känna allt af hvad som förefallit anmärkte en af hofmännen. — Det är skändligt utropade en annan. — Ett nesligt brott! och kränkning af den offentliga moralen, tillade en tredje; — Allt det der får Ludvig nog hörai sinom tid, sade prinsen Soubise skrattande. Han har ej den ringaste utsigt att undkomma: Prinsessan Louise, abbedissan i Karmeliterklostret och en hel rad af andäktiga damer hafva anländt till Versailles och befinna sig nu uti kronprinvtessans våning. — Någon måste underrätta hans majestät härom anmärkte grefve de Soisson. Allas ögon rigtades på den förre talaren såsom om man väntat att han skulle åtaga sig den saken: — Det är alldeles onödigt sade han; Lud