Dagens Nyheter – 17 september 1866, sida 3

: . Tu Hverjobands Nyheter. Huskelsammandragningen hos koleralik. Alla läkare, som haft tillfälle att samla erfarenhet under kokeraepidemier, anmärka säsom ett symptom, att till och med några timmar efter det döden inträffat muskelsammandragningar bruka visa sig hos liken. Under första koleracpidemien på trettiotalet, gaf detta då obekanta fenomen anledning till beklagansvärda missförstånd. Läkaren skref sin dödsattest, anbefallde likens skyndsamma bortförande, och blef kort efter återkallad för att mottaga förebråelser för sin försumlighet. Läkaren, som icke sett eller kände till dessa fvnomener, blef i sin ordning heltförundrad vid åsynen af dessa ryckningar, förebrådde sig sjelf i tysthet sin oförsigtighet och började ordentligt misshandla liket, hvari icke en lifsgnista fanns qvar, med försök att åter uppväcka det till lif — eburu förgäfves. Hvad döden en gång fordrat, ger den icke tillbaka. Å Dessa företeelser gjorde emellertid ett pinsamt intryck både på lekmän och läkare, och prof. Blemeyer skyr icke att tillstå, att dessa muskelryckningar, som han otaliga gånger haft tillfälle att observera, hvarje gång på honom gjort ett mycket hemskt intryck. Orsaken till dessa märkvärdiga sammandragningar är ännu icke känd; det blir framtiden förbehållet att förklara, om de äro en följd af den inträdande dödsstelheten eller af den frigjorda muskelelektriciteten eller af något annat. De förekomma emellertid hos de flesta i kolera aflidne och ofta nog med sådan styrka, att liken upprepade gånger utsträcka och böja händerna, stundom till och red förändra den ställning de i dödsstunden innehaft. Afveni år har man observerat dessa ryckningar. Sålunda dog dem 28:de juli på ett sjukbus i Wien efter åtta timmars sjukdom en stark och kraftfullt bygd nålmakargesäll. En half timma efter dödsfallet såg vakthafvande läkaren liket, utfärdade dödsattesten och anbefallde likets boriförande till likboden. En half timma derefter kom sköterskan blek och uppskrämd inrusande och berättade: cHerr doktor, han lefver, han låte inte svepa in sig) Läkaren, som var bekan med förhållandet, gick genast med i sjuksaler