Dagens Nyheter – 17 september 1866, sida 2

allmänna åklagaren, t. f. stadsfiskal Rosenberg, ransakningen angående denna hemska tilldragelse, hvarvid tillstädeskommo byggmästaren Laschingerl tilltalad för att genom vårdslöshet hafva varit tilolyckan vållande: samt pastor Bernhard, verkgesällen Lemke och flera personer att höras såsom måls egande. Ibland dessa befunno sig fyra sörjande enkor efter personer, som vid olyckstillfället blifvit dödade. Sedan protokollet från föregående rättegångsdag blifvit uppläst, tillfrågades pastor Bernhard, Lemke och Laschinger, om deras i målet afgifna berättelser blifvit riktigt u pfattade. Detta bejakades af Bernard och Lemke, hvilken sistnämde vidhöll sin förut uttalade åsigt, att olyckan: troligen uppkommit derigenom, att pelarne icke hunnit tillräckligt torka för att kunna bära tornets: tyngd. Till fullständig torkning hade enligt Lemkes åsigt åtgått minst 3 månader under torr och lämplig väderlek. Ett annat fel ville äfven Lemke hafva framhållet såsom en bidragande orsak till olyckan, nemligen att tvenne af pelarne voro alltför svaga för att uppbära den på dem hvilande tyngden. Byggmästaren Laschinger deremot ville i sin berättelse göra några ändringar och tillägg samt inlemnade till rätten en skrift, deri han sökte visa, att Lemke och Bernhard voro de, som vållat olyekan, Lemke derigenom, att han tvärtemot byggmästarens föreskrift begagnat halfsten till fylinad af pelarnes inre, ty genom användande af dylik sten i stället för helsten måste mycket mera murbruk begagnas, hvarigenom arbetet förlorade i styrka. Bernhard deremot hade bidragit till olyckan genom påskyndande af arbetet. Laschinger kunde så mycket mindre bära ansvar för olyckan, som han icke i det muntliga samtal, som emellan pastor Be.nhard och honom egt rum angående omnämnda arbete, iklädt sig något ansvar för arbetets soliditet, utan endast åtagit sig öfverinseendet och ledningen af detsamma. Med anledning häraf gjorde ordföranden Laschinger uppmärksam på den omstän dighet, att han redan inför domstolen medgifvit, att han begått ett fel derutinnan, att han börjat arbetet med tornbyggnaden förrän pelarne hunnit torka. Pastor Bernhard och Lemke bestrede Laschingers påstående, och anhöll Bernhard att blifva från målet skild, då han icke hade något vidare att meddela, hvilket af rätten beviljades. Som det ännu icke är fullt utredt, huruvida icke flera personer än de uppgifna 27 blifvit vid tillfället dödade eler skadade, hade Lemke blifvit förstärftdigad att medhafva af honom förda arbetslistor. Lemke medhade i dag dessa listor, hvilka dock voro föga upplysande. Härefter hördes närvarande målsegare, huruvida de yrkade ersättningar af Laschinger, och framstäldes på grund deraf åtskilliga ersättningspåståenden. Tlera målsegare gjorde dock inga bestämda påståenden om ersättning, utan öfverlemnade till Laschinger att efter samvete gifva dem något understöd. Laschinger fann deras yrkanden billiga och sade, att, om han framdeles komme att få tillgångar, han vore villig att bispringa de lidande, eburu han icke kunde medgifva sig vara dertill skyldig. För hörande af vitnen och för inkallande af flera målsegare blef målet uppskjutet till den 29 innevarande september, då Laschinger hade att vid förr utfäst vite sig inställa. Landsorten. Barnslig förtvifan och sjolfmord. Från Åmål berättas: I Svanskogs församling inträffade den 3 dennes en lika egen som bedröflig händelse. Er 14-årig gosse, Josef Andersson från Hedane, inställdes vid församlingens folksko!a, hvilken han då för första gången besökte, för att undergå inträdesexamen; men profvet lyckades ej bättre än att han blef anvisad att inställa sig vid småbarnsskolan. Josef anhöll på det enträgnaste att få komma in i skolan någon dag på försök, hvarpå det besked lemnades, att om han ej sjelfmant infunne sig vid småbarnsskolan, så blefve han hemtad dit. Gossen, sårad af oförnuftiga kamraters begabberi, försvann och tog sin utgångsexamen ur lifvets skola! Man sökte honom förgäfves intill den 6 dennes, då hans lik påträffades i Skarabolskärnet, dit han i förtviflan öfver de.ta missöde tagit sin tillflykt.