Dagens Nyheter – 17 september 1866, sida 2

rarne slogos upp och ceremonimästaren anmälde prinsessan Louise af Frankrike. Om åskan slagit ned midt i församlingen, skulle häpnaden ej ha blifvit större. Ludvig den XV bet sig i läppen; han anade att något uppträde förestod och sökte på allt sätt bemanna sig, medan hans båda döttrar Adelaide och Sofie gingo fram för att mottaga sin syster. När fru de Beaufremont fick se sin dyra väninna; rodnade hon genom sminket af blygsel öfver den ovärdiga roll hen hade spelat. — Louise; sade konungen efter att med mycket allvar ha tryckt en lätt kyss på nunnans kind, det är en verklig öfverraskning ni bereder oss. — Som ers majestät torde erinra sig, har jag den helige fadrens tillåtelse att ibland lemna klostret för att öfva barmhertighet, anmärkte den kungliga nunnan. — Ahl! ja:..jag minnes, svarade Ludvig, som inom sig varmt önskade att hans helighet aldrig gjort ett sådant medgifvande. — Mitt ärende är nu att presentera detta fruntimmer för ers majestät — dottren till en af era äldsta oeh möst värderade tjenare, hvilken ni icke kan ha glömt, eftersom han dött för er. Så många gamla och värderade tjenare hade dött för Ludvig XV, att han svårligen kunde komma ihåg dem alla, och han bemödade sig icke heller ett behålla dem i minnet, utan så snart han icke längre hade dem för ögonen förglömde han både dem sjelfva och deras tjenster; I detta afseende liknade han fullkomligt andra konungar,