Dagens Nyheter – 17 september 1866, sida 1

Article Image
Under det att lifliga strider sedan flera veckor pågått i många delar af landet angående valen till riksdagsmän i andra kammaren, har man inom den stora mängden af folket nästan alldeles icke tänkt på valen till den första kammaren. Anledningarne härtill ligga nära för banden: massan af nationen har icke direkt andel i valen, hvilket föder likgiltighet för dem, och man har från början råkat in i den föreställningen att första kammaren icke skall få mycket att betyda i riksförsamlingen. Denna föreställning är dock oriktig. Första kammaren har lagligen lika rättigheter med den andra. Dess underlägsenhet ligger endast deruti att den har ett mindre antal ledamöter. Denna underlägsenhet betyder dock ej mycket iskatiebevillningsfrågor, då begge kamwrarne rösta gemensamt, emedan det då kan, och stundom äfven tör hända att ett antal medlemmar afandra kammaren rösta lika med ett antal af medlemmar af första kammaren, så att desse tillsammans komma att utgöra majoritet i riksförsamlingen. Det är fördenskull långt ifrån likgiltigt huru beskaffade de personer äro som inväljas i första kammaren. Valen böra icke ske med hufvudsakligt afseende på personens embete eller samhällsställning, utan med afseende på dess sjelfständighet, redbarhet och skicklighet. Ty om valmännen icke så förfara, göra de den första kammaren till hvad folktron nu håller den för att blifva: en nolla, ett femte hjul under statsvagnen, eller blott och bart en hämmsko å densamma. Men detta är mycket vådligt för vår riksdagsordnings bestånd. Ty om första kammaren blir så beskaffad att den väcker allmänt missnöje, antingen derigenom att den visar sig minre skicklig att verka i sitt höga kall, eller derigenom att den upptiäder som mycket konservativ, så kan det icke dröja lång tid förrän folket tränger på för att åstadkomma en förändring i grunderna för kammarens sammansättding. Dessa grunder äro ytterst svaga. För det första äro valmännen få. De utgöra i hela riket blott omkring 1200. Och dessa TNE ROMSON ÖRE ETT FEAT

17 september 1866, sida 1

Thumbnail