Dagens Nyheter – 14 september 1866, sida 3

Erfordras icke för en folkrepresentant särskilda egenskaper, och hvilka äro de? I första rummet erfordras hos en folkrepresentant den sjelfständiyhet som tillåter honom att fritt utsäga sin mening och utan afseende på något annat an sakernas egen beskaffenhet afslå eller bifalla de förslag, som föreläggas honom till afgörande, ehvad de komma från regeringen eller från cnskilde motionärer. Och då yttre tecken eller vilkor i detta fall ofta bedragar gör man otvifvelaktigt bist uti av härvid förlita sig hufvudsakligast på erfarenheten och de bevis å sjelfständighet, som redan blifvit ådagalagda. Det är ar detta skäl vi för vår del tillstyrka hufvudstadens valmän att nu, då så många oförsökta män af ganska tvifvelaktig karakter utpuitas, företrädesvis återvälja de män, som redan under föregående riksdagar ådagalagt ett sjelfständigt och fosterländskt sinnelag, såsom hrr IfKerta, Blanche, oStråle, Loven och Ljungberg. Vidare måste en folkrepresentant ega tillräckliga instgter i statens angelägenheter och landets allmänna intressen, för att kunna, i de mångfaldiga vigtiga frågor, som föreläggas honom till afgörande, deröfver bilda sig ett sjelfständigt omdöme. Det är ej nog att vara en oförvitlig man, som vill det rätta, icke ens att derjemte vara em i ett eller annat fack skicklig man. En representant måste hafva en mångsidig och helst statsvetenskaplig bildning; och han bör känna något mera än det yrke han drifver eller det fack, sdm utgör hans hufvudsakliga sysselsättning. Derföre rösta vi på hrr Hierta, Blanche, Loven, Ljungberg o. s. Vv. Slutligen bör en representant, om han skall kunna verkligen gagna, ega så mycken talareförmåga, att han kan uttrycka hvad han verkligen tänker och vill, men ej råkar framställa något annat eller något för enhvar ofattligt, samt att han icke af rädsla och blyghet nödgas iakttaga tystnad, der ett sanningens ord vore väl af nöden. Förenar han med dessa egenskaper det varma nit för fosterlandets väl och det intresse för allmänna angelägenheter, som äro ett hufvudvilkor för uppfyllandet af de allvarliga fordringar, landet på sina representanter uppställer; då först kunna valmännen med fullt förtroende lägga sina och ett älskadt fosterlands öden i hans händer, emedan blott en sådan man skall redligt och till det allmännas båtnad fullgöra en representants åligganden. Må hufvudstadens valmän efter denna måttstock pröfva de mångfaldiga kandidatlistor, som må läggas dem under ögonen; och vi tro att de, lika med oss, skola finna att, af värdiga, bepröfvade och dugliga representant-ämnen är antalet ganska inskränkt, samt att hvilka enskilda tycken man än för öfrigt må äga, man torde finna sig föranlåten stanna med sitt val vid de män, som vi här nedan efter samvetsgrann pröfning föreslå: Kommendörkaptenen A. Adlersparre. Auditören Aug. Blanche, Professoren frih. 4. H. Fock, Konditorn O. J. Grafsiröm, f. Statsrådet Frih. J. A. Gripenstedt, Grosshandlaren L. J. Hierta, Rektoren J. O. Leffier, Friherre Job. Liljencrantz, Notarien G. EB. Ljungberg, Exp.-sekr. I. J, LOVen, . Folkskoleinspektören O. J. Meijerberg, Fabriksidkaren G. H. Stråle, Spegelfabrikören OG. Th. Svanberg, ENSO ENE TITT AT FIS TT TNA rm MÅL das AK