kår uppvaktade på qvällen de höga gästerna med åtskilliga vackra musikstycken, som utfördes på planen utanför karaktersbyggnaden) Fredagsmorgonen den 7 kl. mellan 7 och 8 tog jag:en sin början och fortsaties, i trots af en dgynsam väderlek med täta regnskurar, hela förmiddagen. Jagtsällskapet var fördeladt i 3 grupper, af hvilka konungen och prinsen anförde hvar sin: Konungens afdelning jagade på byn Kolstads egor i närheten af staden, prinsens begat sig till Tryggestad i Repplinge socken och den tredje afdelningen till Petgärde och Walsnäs i Löts socken. Omkring kl. 1 e. m. samlades hela sällskapet på Borgholms slott till frukost, hvarvid den mest lifvade sinnesstämning var rådande. Under eftermiddagen fortsattes jagten å kungsgårdens egor och afslöts vid skymningens inbrott, då samtlige deltagarne åter begålvo sig till kungsgården, för att intaga middag. Deagens jagtbyte bestod af öfver 120 st. rapphöns, hvaraf konungen och prinsen hade skjutit en stor del. Under jagten på f. m. sprang konungens piprensare en gång fram (till konungen och hviskade honom några ord iörat. En bonde ibland de närvarande åskådarne fann emellertid denua negerns förtrolighet alltför opassande ocn gaf sin förtrytelse luft uti följande utrop: Det var då en oförskämd sotare den der, att springa fram midt för näsan på kungen,, hvilken undersåtliga harm naturligtvis väckte mycken munterhet hos åhörarne. På fredagsaftonen omkring kl. 9 afbrändes å kungsgården ett af målaren Grönqvist i Borgholm arrangeradt särdeles vackert fyrverkeri, åskådadt från karaktersbyggnadens trappa af konungen, prins August och öfriga medlemmar af jagtklubben, äfvensom af åtskilliga af ortens damer, bland hvilka H. M. utdelade flera fotografiporträtter af sig sjelf samt några från Stockholm medförda smärre fyrverkeripjeser, dervid konungen tillika meddelade föreskrifter om sättet för dessas afbrännande. I dag på f. m. jagades åter ett par timmar, hvarefter, sedan frukost blifvit intagen, samtlige ledamöter af jagtklubben, alla sittande på hösäckar 1i:större arbetsvagnar, afreste till Runsten, hvarest jagten på e. m. skulle fortsättas. Under bjortjagten vid Runsten skjötos 7 bjortar, deraf 5 medtogos till Stockholm. Konungen sjelf fällde 4. Inalles blefvo 286 rapphöns skjutna. : Ostronodling i Bohuslänska skärgården. 1 Bohusläns skärgård har hr G. v. Yhlen börjat ett företag, som, ehuru förenadt med många svårigheter, har allt utseende för sig att bli en god affär för honom sjelf, och tillika gagnande för denna ort. Hr Y. ämnar nemligen åvägabringa en ostronodling i större skala oeh har lyckats intressera flera personer för detta företag. Ett bolag, i hvilket hr v. Yhlen är meddelegare och disponent, har redan blifvit bildadt och några för odlingen synnerligt lämpliga ställen arrenderade. Dessa äro hufvudsakligast belägna i strömmarne emellan Gullmarsoch Koljöfjordarne, hvarest särdeles god botten och riklig iillgång på födoämnen för ostronen finnes. Nämnde bolag bör dock ej förblandas med det af hr Holmström vid Ljungskil bildade, med hvars skötsel hr v. Yhlen icke har något att skaffa. : Hr v. Yhlens sätt att behandla ostron indelas i 3 afdelningar, nemligen att producera ostron på ybgelgrunden, att sedermera uppföda dem på andra bankar och slutligen att göda dem i gruuda så kallade kilar, hvilka öfverflöda på vår vestkust. Detta sistnämnda är helt och hållet hr v. Yhlens egen uppfinning och I en ganska lycklig ide. j Kyrkoklocka. I går vid 1-tiden uttogs och affördes från Industriutställningen härstädes en hos fabrikör Bergholtz omgjuten kyrkoklocka, vägande 30 centner, för vidare transport till bestämmelseorten, Åhus sockenkyrka i Skåne. Inskriften å framsidan lyder som följer: År 1866 under Carl XV:s Regeringstid, och då Prokanslern Wilhelm Flensburg var Biskop i Lunds stift och Johan Lovån var kyrkoherde i Åhus, samt Pehr Mårtensson i Iorna och Nils Hansson i Ripa voro Kyrkovärdar, blef denna klocka omgjuten i Stockholm af F. M. Bergholtz. Inskrifton å baksidan: Mycket folk gå till och säga: Kommer och låter oss gå upp på Herrans berg, till Guds hus att han lärer oss sina vägar och vi vandra på hans stigar. Esaice 2: 3.