Dagens Nyheter – 13 september 1866, sida 2

Stockholms-Nyheter. Konungen, prins August och flera af kungl. jagtklubbens ledamöter, iklädda nämnde klubbs uniform; återkommo i går afton med snälltåget till hufvudstaden. Valmamnöver. En annons i Dagbladat för i går sätter i tvifvel om hrir Blanche, Iierta och Stråle önska mottaga kandidaturen. Det har aldrig varit offentligt eller, oss veterligen, ens enskilt ifrågasatt förut att nämnde herrar icke skulle mottaga förtroendet om det lemnades dem, så att den i Dagbladet framställda förfrågan synes opåkallad. Emellertid kunna vi underrätta, hvad hrr Blanche och Hierta beträffar, att de äro villiga mottaga förtroendet. Om hr Stråle också är villig, känna vi icke, men ha icke anledning betvifla det och förmoda att Dagbladet kommer att innehålla tillkännagifvande derom. Undanbedjanden. Professor JIdlund; häradshöfding A. W. Dufva, skomakaremästaren ÅA. Rosengren, grosshandlaren I. A. Rinman, kammarrådet J. Falkman och fabrikör Jean Bolinder hafva förklarat sig förhindrade att emottaga riksdagsmannakallet: Det är således icke skäl att rösta på dem och derigenom spilla bort röster. Förut har äfven fabrikören C. EF. Lundström undanbedt sig förtroendet: Dagbladet för i går lät ändå icke förbluffa sig, utan uppmanar sina läsare att rösta såväl på hr Rosengren som på hr Lundström. Det kan man kalla att vara seg! Deremot tycktes Dagbladet ka blifvit öfvertygad genom den diskussion som förts oss emellan om att hr Dalman icke är rätte mannen att välja, ty det upptager icke vidare honom på sin kandidatlista, ehuru hr Dalman icke undanbedt sig äran. Kamndidatlistorna i annonsafdelningen. Vi erinra att redaktionen icke har någonting att skaffa med dessa listor, hvilka blifva införda såsom andra annonser, så snart de icke äro stridande mot tryckfrihetslagen och att de icke just bevisa att de i dem uppgifna personerna hafva större eller mindre partier för sig. Det låter tänka sig att någon person kunde bekosta sig att ensam låta införa flere listor, något afvikande från hvarandra, i tidningarne, blott för att i dem alla hålla fram sin favoritkandidat. Offentliggörande af listor utaf personer som icke namngifva sig gör listväsendet i tidningarnes annonsafdelning till en chimer. Annorlunda är det med listor sådana som den af justitierådet Berg spridda listan: Den uttrycker åtminstone önskningarne hos fiertalet af de 30 eller 40 personer som bevistade det sednaste mötet å hotell de Suede. Om än 30—40 personer är ett mycket ringa antal, så betyder det dock något. Härmed vilja vi icke hafva sagt att ju icke äfven anonyma listor kunna verkligen representera SRA NAN UA DOM