Dagens Nyheter – 12 september 1866, sida 3

tt gammal familj som sjelfve prins Phadrig — frid vare med hans stoft! Med dessa ord tog Patrick ONeil afsked, hvarvid de artiga bugningarne och nigningarne förnyades. Mike Conally, som under hela den tid samtalet varade stått och tittat genom nyckelhålet, beundrade den grace hans matmoder. utvecklade. Han kände sig synnerligen glad öfver att familjen Macnamaras värdighet hvarken genom hans eller fröken Tabs förvållande blifvit nedsatt. Mike var mycket mån om anseendet. Den hedervärda fröken Macnamara hade icke i Patricks närvaro låtit ett enda ord om sin tillämnade Parisresa undfalla sig. Hon ville ej att Redmond skulle bli i förtid underrättad om hennes ankomst. ! Vid närmare eftertanke visste hon ej om hon skulle glädja sig öfver eller vara missbelåten med baronetens besök; Sammanställningen af Potifars hustru och prins Phadrig hade icke litet sårat henne. Att den sorg han visat öfver Ellens död var uppriktig, derpå tviflade hon åter icke alls. Men han hade hvarken kysst eller välsignat den lille; och Katty uttryckte sjelf sin stora ledsnad och förvåning öfver den likgiltighet hvarmed hennes skyddsling blifvit behandlad. Hade baroneten återvändt samma väg som han kommit, skulle han sannolikt ej ha råkat ut för något ytterligare obehagligt äfventyr, men hans tankar upptogos så uteslutande af hvad han fått höra, att han icke alls kom ihåg de utslag han hade på sig. Vi måste göra den gamle mannen den rättvisan att nämna det ban var alltför oegennyttig för att vid ett till