Dagens Nyheter – 12 september 1866, sida 3

Olika stånd. Menniskoslägtet på jorden är en enda stor familj. Blodsförvandter äro vi till slut alla, om ock i än så aflägsna led. Dina förfäder äro ändtligen också mina: hvarken vaggan eller grafven gör deri någon ändring, ej heller vill det försynens hand, som beskärde dig rikedom och mig blott armod, som satte den ene på en furstetron och inhyste den andre ien torftig hydda. Må länder och författningar, religioner och språk till utseendet skilja oss åt, vi blifva dock bröder, alla vända vi bedjande blickar till en gemensam gud: Du är vår Fader i himmelen! Ivar och en har här nere sitt kall. Prisa och smickra ingen för sitt stånds skull, om ban ej vet att förherrliga det genom sin vandel och handling. Vill du i de förhållanden, Gud dig försatt, vinna ära, välstånd och huslig siällhet; så blygs icke öfver ditt stånd, utan öfver ditt prål, din lättja, din oduglighet i jemförelse med andra. Lär dig att känna alla ditt kalls fördelar och sköt det med sådan flit, med sådan omtanka och skicklighet, att ingen öfverträffar dig deri. Då hedrar du ditt stånd och detta gifver med ymnig ränta tillbaka den heder, du deråt förvärfvar. Det är icke ståndet som hedrar mannen, utan denne måste hedra ståndet. Hvarje nyttig medlem i samhället har rättighet att fordra aktning af sina medborgare, af höga som af låga; intet handtverk, ingen näring är så låg, ingen syssla så hög, att de ej hafva sin nytta i landet. All sjelfviskhet, all stolthet är ett vansinne, en själens sjukdom, genom hvilken han sättes ur stånd att åtskilja sken och väsende, villfarelse och sanning. Den stolte fordrar vördnad, utan att betänka det en sådan känsla hos andra icke uppväckes genom yttre prål, icke genom våld tilltrotsas. Han tillägger det, som honom tillhör, ett öfverdrifvet värde och smickrar och dyrkar sig sjelf, i sin inbillning, utan att besinna, det han ger andra dymedelst anledning till hån och förakt. Han liknar en förtrollad, den der hos sig ser äfven det minsta goda större, och hos alla andra det största goda oändligt mindre än det är. Akta hvarje stånd, äfven om det icke är så lysande som ditt. Kom ihåg, det är Guds verk, att du blifvit en medlem af det stånd och kall, i hvilket duw nu lefver; anser du dig lyckligare i ditt läge, i ditt stånd, än i hvarje annat — o! så förakta icke dem, som tillhöra andra stånd, utan egna ödmjukt åt din skapare den känslofullaste tacksamhet för den lycka, han utan din åtgärd eller förtjenst dig beredde. Akta hvarje stånd och befordra såsom Christen och menniska ståndens inbördes kärlek och tillgifvenhet, så långt dina krafter räcka. Var i din verkningskrets den förste, som predikar försoning, der fiendskap vill utså tvedrägt; EE TN RENEE ; KE