Dagens Nyheter – 11 september 1866, sida 3

tt: 0, ee Oroligheterna på Kandia. Ön Kandia, fordom Kreta, som på sista ti: den tilldragit sig Europas uppmärksamhet genom dess grekiska invånares uppresning, är belägen i Medelhafvet mellan Grekland och Egypten vid inloppet till Archipelagen. Den hörer för närvarande till europeiska Turkiet och utgör en del af O-departementet, Ön Kandia är bebodd af omkring 300,000 invånare, och hufvudstaden al samma namn har en befolkning af 15,000 själar. Omkring år 823 efter den Kristna tidräkningen föll ön i Arabernas händer, hvilkd grundlade staden Kandia, som snart gaf sitt namn ät hela ön, dessförinnan alltid kallad Kreta: Den har varit utsatt för många hemsökelset sedan den tiden, då efter hvad det berättas Minos här dikterade sina verldskunniga lagar, från hvilka Lycurgus sedan till en dellånade sina. Till härkomst och historia tillhöra invånarne grekiska racen och deltogo till följd häraf i grekiska frihetskriget 1821, utan att likväl lyckas blifva förenade med det frigjordå Grekland. Under Mehemet Ali tillhörde Kandiå någon tid Egypten; men blef 1840 återlemnad under sultanens herravälde med vissa försäkringar och löften, hvilka dock, som det visat sig, aldrig blifvit uppfyllda, och detta, tillika med den svåra behandling invånarne varit underkastade af Turkarne; har varit förnämsta orsaken till den pågående resningen, Från en särdeles trovärdig person hafva vi mottagit följande detaljunderrättelser. Kretenserna blefvo, efter att hjeltemodigt hafva kämpat för sin frihet från år 1821 till 1827, af diplomatien tvungna att ånyo underkasta sig det Turkiska oket, mot det att de erhöllo garanti af stormakterna för återställandet af deras ursprungliga frioch rättigheter. Sedan dess hafva de förgäfves väntat att Porten skulle uppfylla dessa löften, och såsom en sista utväg hade de för någon tid sedan afsändt en underdånig ansökan till Turkiska styrelsen, hvilken, sedan den låtit dem vänta på svar i flera månader, slutligen vägrade att villfara deras begäran och beledsagade afslaget med försändandet af en afdelning Egyptiska trupper till ön. Alla de kristna, till ett antal af omkring 40,000, togo nu till vapen, men inskränkte sig att gå försvarsvis till väga. Paschan skickade nu 4,000 man att gripa medlemmarne af den kommission, som haft uppdrag att framföra folkets klagomål, och hotade att skicka dem fängslade till Konstantinopel. Men de komiterade drogo sig undan till det inre af ön, till platser så väl förvarade att Pachans trupper ingenting kunde uträtta: Intet blod har ännu blifvit utgjutet, men en strid är oundviklig och nära förestående. Turkarne hota de kristne familjerna med allmänt blodbad. De vanhelga kyrkorna ock hafva plundrat munkklostret Castello samt sönderbrutit helgonbilderna. De hafva äfven förolämpat Franska konsuln. De kristna hafva af förtviflan drifvits till uppror, och de förklara att de icke skola ned