Dagens Nyheter – 10 september 1866, sida 3

Reformmötet i Birmingham. Vi hafva förut omnämnt det storartade reformmöte, som ägt rum i Birmingham; vi uppgåfvo då jemväl antalet af dem som bevistade mötet som åskådare och deltagare till omkring 200,000, enligt sednare uppgifter lärer dock denna rziffra vara för låg och kunna utan öfverdrift förhöjas till 250,000. Redan på förhand lärer en ledamot af den nuvarande Tory (konservativa) ministören hafva yttrat, att derest detta möte komme att antaga sådan utsträckning som man förut beräknat, regeringen icke skulle hafva annat att göra än att vidtaga några åtgärder för valrättene utsträckande till de arbetande klasserna. Mycket hade man således väntat af detta möte, men en sådan allmän entusiasm som här var förherrskande hade man knappast kunnat förutse; Hela Birmingham hade tagit sig en fridag, arbetsgifvarne hade villigt medgifvit allt arbetes upphörande för dagen, och i oöfverskådliga skaror tågade den arbetande befolkningen till platsen för mötet, en slätt utanför staden, för att bära fullt vitnesbörd om allvaret af sin önskan att blifva delaktige af den första medborgerliga rättighet. Ehuru regnet föll i strömmar under tiden för mötet fortgick detsamma. MHrr Beales, reformligans president, Bright och Scholefield, de båda sistnämnda parlamentsledamöter för Birmingham, deltogo i mötet. Vi hafva redan omnämnt de beslut mötet fattade. Få eftermiddagen hölls å Stadshuset ett möte bevistadt af omkring 6000 personer för att afgifva tacksamhetsadresser till hrr Bright och Scbolefield för den v2rksamma del de nu som alltid tagit i frågorna om representationsreform. Hr Bright tackade för den heder honom blifvit bevisad samt redogjorde för ställningar och förhållanden i ett längre anförande; hvarur vi härnedan tillåta oss att göra några utdrag: Hr Bright nämner först att enligt den valrätts-lag, som nu sednast af parlamentet förkastades, valrätt skulle tillkomma, enligt Gladstones uppgifter, omkring 204,000, men enligt hans (hr Brights) beräkning allenast 116,000 bland dem af arbetareklassen i städerna som nu sakna valrätt. Ett lagförslag, som af 5 eller 6 millioner orepresenterade medlemmar inrymmer valrätt åt 116,000 eller låt vara 204,000, ansåg hr Bright så moderat, att han icke kunnat tro annat än att det skulle utan svårighet gå igenom i parlamentet. Det var derföre ett lika oväntadt som förhatligt resultat att det föll, och detta bevisade huru fast beslutet Torypartiet är att icke medgifva landets arbetande klasser någon del i styrelsen. Hr Bright anför härefter ur Times ett tal af hr Lowe i parlamentet, utgående på att en utsträckning af valrätten skulle gifva anledning till bestickningar och oordningar vid valen och slutande med en uppmaning att för alltid ur representationen utesluta dem, som icke kunna betala en hyra af 10 pund sterling: cDetta är den politik hr Lowe förordar,; fortfar hr Bright. Det är af obetydlig — vigt att hr Lowe förordar den, men det är af vigt att hela Torypartiet har upptagit och godkänt den. Denna politik, mina herrar; förklarar jag — jag som är anklagad för stämplingar mot landets institutioner — vara en. farlig politik, som i andra länder der den med. hallstarrighet vidhållits har uträttat stora ting