Dagens Nyheter – 10 september 1866, sida 3

Prisförhöjning å de kungl teatrarne, Kungliga teatrarnes nye direktör har debuterat vid spelårets början med att höja priset å platser, uti den mest omtyckta delen af salongen på begge teatrarne med 50 öre. En plats a kungl. stora teaterns parkett kostar nemligen numera 3 rdr i st. för 2: 50 och en parkettbiljett å Dramatiska teatern 2: 50 öre i stället för 2 rdr, såsom priset var under förra spelåret enligt den i årets adresskalender införda prisuppgiften. Teaterdirektionen har icke funnit för godt att underrätta allmänheten om förhöjningen på annat sätt än genom annonsering 1 några tidningar. Förut hafva teaterdirektörerna ansett sig böra gifva publiken någon underrättelse och förklaringz om anledningen till de prisförhöjningar som de nödgats vidtaga. Så erinra vi ass att hrr Ilylten Cavallius och von Stedingk förforo. En förklaring var nu desto mera på sin plats, som det blifvit allmänt trodt att de kungliga teatrarnes financiella ställning var mycket god vid frih. von Stedingks afgång, och deraf synes följa att någon förhöjning i inträdespriserna ej skulle vara nödig, såvida icke den nye tea terchefen redan på förhand befarar att teatrarne under hans förvaltning skola blifva mindre besökta, hvilket åter vore en nog långt drifven anspråkslöshet hos den nye teaterchefen. De 75,000 rdr som ständerna för några riksdagar sedan, på frih. Knut Bondes förord, gåfvo kungl. teatern i årligt anslag ha icke haft någon välsignelse med sig för publiken, ty priserna på biljetterna hafva sedan dess allt mera blifvit ökade, oaktadt representationerna — så utmärkta de än äro — likväl icke stå öfver hvad teatern presterade för 25 år sedan. Slutligen, om de sednaste spelåren, tvärtemot hvad man kan tro på grund af det myckna beröm frih. von Stedingks vänner gitvit honom, hafva lemnat ett dåligt resultat, oaktadt båda teatrarne varit mera besökta och medelrecetterna högre, än någonsin förr, så är det knapt troligt att jemnvigt mellan inkomster och utgifter kan ernås genom den nu så öfverraskande och obehagliga prisförhöjningen för begge parketterna. Åtminstone skulle det ha fallit sig mindre svårt för allmänheten att betala sitt nöje dyrare än förut, om det hade gjorts klart för den, att det är omöjligt för teaterdirektionen att genom någon reorganisation eller några indragningar åstadkomma den önskvärda jemnvigten. I alla händelser måste man beklaga hofmarskalken af Idholm. Prisförhöjning är aldrig ett medel att vinna publikens ynnest, som dock är så nödig för en teaterdirektör.