Stockholms-Nyheter, Frih. De Geers fullmakt som riksdagsman. Stockholms Stadsfullmäktiges Beredningsutskott aflemnade i lördags till Justitiestatsministern frih. De Geer stadsfullmäktiges fullmakt för honom att vara ledamot af riksdagens första kammare. Härvid yttrade utskottets för tillfället ordförande le damot, kammarrättsrådet Kinmanson, följande: Stockholms stadsfullmäktige hafva, till betygande af deras aktning och förtroeende, utsett eders excellens att intaga plats i den nya riksförsamling, hvars bildande eders excellens med upplyst nit befrämjat. A stadsfullmäktiges vägnar får derföre deras beredningsutskott nu äran öfverlemna fullmakt för eders excellens att vara medlem af riksdagens första kammare. Härpå svarade friherre De Geer: Mine herrar! Jag ber eder till Stockholms herrar stadsfullmäktige frambära uttrycken af min djupa tacksamhet för det vigtiga uppdrag, hvarmed jag af dem blifvit hedrad. Måhända skulle jag känna de dermed nödvändigt förenade anspråken tyngre, om icke detta bevis på medborgerligt förtroende kom mig att erfara någon lättnad i tyngden af det ansvarsfulla kall jag såsom konungens rådgifvare bekläder; och långt ifrån att i denna befattning se något hinder för mig att emottaga det nu erbjudna uppdraget, skattar jag detsamma, just i följd af min nämnda egenskap, dubbelt dyrbart. Det är icke genom att ställa de båda statsmakterna såsom till sin natur fientlige emot hvarandra, som landets väl bäst främjas; och ett af bevisen — om än icke af vilkoren — för deras eniga sträfvan till det gemensamma målet är, om Konung och Folk med valen af sina förtroende-män träffa samma personer. Det hörer ock till sjelfva andan af vår nya Riksdagsordning, att ingen skall af sin sambhällsställning vara utestängd från representantkallet; om han af medborgares förtroende dertill kallas; liksom det redan länge hört till andan af vår statsförfattning och varit erkändt i folkmedvetandet, att hvarje svensk man, hög eller låg, är fri och oberoende nog, för att icke, om han eger charakterens sjelfständighet, af sin ställning tvingas att svika ett sådant förtroende. För min del anser jag konungamaktens och folkets sanna intressen så oskiljaktigt förenade, att jag icke skulle kunna tro mig tjena det ena utan att jemväl tjena det andra. Det skall blifva mitt bemödande att, efter måttet af min förmåga, redligt tjena dem båda: Hr Justitieministern har i förestående tal tillkännagifvit sin uppfattning af grundlagens anda och bokstaf. Hr friherrens uppfattning, liksom hans ord, äro ett uttryck af hans milda och humana anda, och äfven om de ej utginge från hans känsla såsom de otvifvelaktigt göra skulle de vara helt naturliga hos en konungens rådgifvare, hvilken så strängt som frih. De Geer hållit på konungamaktens alla prerogativer, och till och med (i tull-traktats-frågan), såsom oss och många andra syntes, har varit med ora att låta dessa prerogativer gripa in bra mycket på den andra statsmaktens — ständernas — område. Vi hafva för några dagar sedan satt starkt i fråga om det är konstitutionelt riktigt att ministrar sitta med öfverläggande och beslutande röst i kamrarne, då de icke lagligen kunna inväljas i utskotten och således ej heller uppfylla alla med riksdagsmannaskapet följände skyldigheter. Tvifvelsmålen ha ej blifvit fullkomligt häfda af anförandet härofvan: I andan af vår regerings