Dagens Nyheter – 8 september 1866, sida 3

elleri den kommande; det är den synd mot den Helige ande, hvarom aposteln talar. Jag skall öfvertyga Ruth om detta, när hon kommer hit. Det är en sanning, fortfor han, ett gudomligt budord, som skall gälla i alla tider. Ruth är religiös och vill säkerligen icke bryta deremot. Sedan han bedt fångvaktaren skicka bud efter hans dotter, gick han ungefär ett par timmar oafbrutet fram och tillbaka, upptagen af sådana tankar som dem vi härofvan låtit honom uttala. Men han erfor icke den ringaste ånger öfver de brott han begått. Han kastade gång efter annan otåliga blickar på cellens dörr. — Hon vill icke komma till mig, ropade han ändtligen, då hans tålamod var uttömdt. Hon är väl hos sin moster och den oduglingen Ruben, kan jag förstå, och de ha säkerligen rådt henne till att icke besöka mig... Ah! Jag blir bestämdt ruinerad, bragt till tiggarstafven! Och vid denna föreställning ref han sitt hår och stampade i golfvet, ett offer för de förfärligaste qval: — Hon bedrager sin far, mumlade han, sin stackars gamle far. Huru ofta hör man icke föräldrar, som försummat de pligter, de hafva mot sina barn, och förderfvat dessa genom dåliga exempel, beklaga sig deröfver att de fått skörda såsom de sått. Föräldrar böra besinna att allt det onda de lära sina små, gror i deras hjertan och bär frukt i framtiden, såvida icke någon god engel vakar öfver och beskyddar dem; Ephraim uppgaf ett glädjeskri; då han hörde