Dagens Nyheter – 7 september 1866, sida 2

tagit i den strid, som nu försiggått, det kan hela vår besättning intyga, och jag önskar att ni frågar densamma derom: Elvey var alltför rättvis för att afslå hans begäran. Stevens, som straxt efteråt afled, intygade sanningen af Joes påstående. — Detta, min kerre, frågade fången orolig, bör väl rädda mitt lif? Löjtnanten svarade att det icke ankom på honom att bestämma straffen: — Nej, men ett godt ord af er kan göra mycket, envisades Joe Kerl. Ett kort samtal följde härpå, hvarunder Elvey lofvade att det goda ordet skulle bli uttaladt. Det är förvånande med hvilken hastighet ryktet sprider sig. Redan före daggryningen hviskade man i Dover att Delfinen blifvit tagen. Ephraim Sleek! väcktes ur sin sömn af en fiskare från Folkstone som meddelade honom denna underrättelse. Utan att upplysa Ruth om anledningen till sin tidiga bortresa, nämnde han endast att han ej skulle komma hem före aftonen. Med bedröfvelse i bjertat följde han budbäraren till den underjordiska hålan, för att se till, det alla varor som deri funnos gömda blefvo undanskaffade. Vid sin ankomst dit träffade han värden på det lilla värdshus, som var beläget å sjöstranden nära hålan, samt omkring tolf män, alla medlemmar af det stora lurendrejare-sällskapet. De samtalade om möjligheten att rädda sig sjelfva och det ännu ej försålda, i hålan befintliga godset. Somliga trodde att nyheten om det olycksöde, som drabbat Delfinen, var en osanning, andra klagade öfver hvad som händt.