Dagens Nyheter – 7 september 1866, sida 1

I detta ögonblick aflossades ett kanonskott fråa Kungsfogeln. — Aha! utbrast Jorrocks med ett försmädligt leende. Efter några sekunder befallde kutterns befälhafvare att ännu ett skott skulle afskjutas. Jorrocks hade nu sina kanoner i ordning: Han förde luntan till den enes fänghål, skottes brann af och kulan inträngde i Kungstogelns bogspröt. : — Nu måste ni slåss; mina vänner, utropade han hånfullt, antingen ni vilja eller icke. Efter bvad som skett, ha vi alla att vänta oss ett balsband af hampa, ifall vi bli tagna till fånga. Det gick nu ej an att tveka längre; Besättningen, som med häpnad beyvitnat hans skicklighet; insågo tydligen att ingen annan utväg till räddning stod dem öppen än segern. Alla händer sattes i verksamhet; hvar och en visste att hans lif var i fara; och de arbetade derföre så mycket i deras förmåga stod: Stevens som återvunnit sin vanliga kallblodighet, skötte fort arande rodret, under det att Joe Kerl och de sjömän, som icke voro sysselsatta med att sätta till segel, hjelpte Jorrocks vid kanonerna. Emellertid var man ej overksam ömborå på kattern. När skjutningen från Delfinen började, utbrast Bell, som stod på utkik 1 fören: — Godt! Smuglarnes djerfhet måste ha högeligen förvånat honom, eftersom han blef så språksam i en hast. — Stick ut ett ref tilll ropade den unge befälbafvaren! Denna gång måste vi taga dem;