Dagens Nyheter – 3 september 1866, sida 3

en blund i sina ögon; bekymren höllo henne vaken. Två gånger under nattens lopp tyckte sig Katty höra steg i förstugan. Hon tog för afgjordt att hennes fångvaktare kom för att underrätta sig om att bon icke rymt och ropade derföre begge gångerna med hög röst: — Hvem är det? Hon ville derigenom skingra Jorrocks farhågor. Klockan slog fyra i närmaste kyrktorn. Fången steg försigtigt upp ur sängen, och efter att ha uppsändt en varm bön till himlen, gick hon ut på balkongen samt fästade sitt improviserade rep vid det jernskrank som omgaf densamma. Hon insvepte derpå barnet i den stora schalen, knöt ändan af repet vid denna och sänkte den dyrbara bördan varligt ned till marken. — Det är för din skull jag gör det, älskade Ellen, mumlade bon. Bed i detta ögonblick för ditt moderlösa barn och din öfvergifna väninna! Utan att tveka vidare, klef hon öfver skranket, fattade repet och — stod några sekunder sednare helbregda på gården. Hon kastade en tacksamhetens blick mot höjden, tog det ännu sofvande barnet i sina armar, skyndade ut på gatan och var en fjerdedels timma derefter vid stadsporten, som denna dag öppnats tidigare än vanligt, emedan det var marknad i staden. Hon passerade densamma utan att de vaktgörande fästade någon uppmärksamhet vid henne. Det var först klockan åtta Jorrocks märkte att hans fånge rymt.