Dagens Nyheter – 1 september 1866, sida 2

rätt roligt åt fångens stolta hållning och tillgjorda vigtighet. — Nej, min herre, genmälde Pike, han är fredlig och låter handtera sig som ett nyfödt barn. Jag satte dem på honom endast för formens skull. Doktorn tillsade att de skulle aftagas. — Hvad hans hustru beträffar; tillade polisbetjenten är det vådligt att gilva henne fria händer ;. ;: Jag vill icke gerna göra bekautskap med hennes naglar.:. Om således ers ärevördighet icke har någonting deremot, låter jag hennes klofvar sitta qvar. — Ja, gör det, svarade kyrkoherden, om ni anser att er säkerhet fordrar det. Doktor Titlow var af naturen en godhjertad menniska och kände medlidande med den olycklige Jakob. För att bespara honom det obehaget att ännu en gång till fots tillryggalägga den långa vägen genom byn, erbjöd han poliskonstaplarne att åka med fångarne i en honom tillhörig fyrsitsig trilla. På vägen från prestgården fick Jakob till tröst i sin bedröfvelse erfara hämndens ljuflighet. Den pojke, som dristat sig att rida på hans staf, likasom hade den varit en vanlig farfars-käpp, kom i hans närhet; Det stod icke i mensklig förmåga att motstå den frestelse som nu föll öfver honom. Han hoppade ned på marken, innan Bryce, som bevakade honom, visste ordet af, grep den djerfve helgerånaren i rockkragen, ryckte stafven ur hans hand och gaf honom hvad man kallar cett kok stryk.c Hopen af larmande barnungas skingrades straxt, den förra förskräckelsen intog deras sin