Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 3

KEENAN SN 1 PA RER AR BST TO Sas Öar ONES maning att stiga till häst. Hon föredrog att gå vid sidan af diligensen under det hon på ena armen bar den lille Redmond, insvept i hennes stora schal, och sålunda skyddad mot den kalla östanvinden. Ruben erbjöd sig mer än en gång att befria henne ifrån — hennes börda. — Börda upprepade hon, den bördan är lätt att bära. Krymplingen — om Gud beskärt henne den lyckan att bli moder — känner ej sitt barns tyngd; huru mycket mindre bör då jag göra det? — Ar det ert barn? frågade den unge mannen. — Min aflidna fostersysters, svarade den uppriktiga qvinnan, i det att hennes ögon fylldes at tårar; men jag skall uppfostra det. — Förstår ni hvad hon säger, herr Geldart? frågade kusken och drog på sin breda mun. Hon måste vara från utlandet, ty jag tycker att hon icke talar lika som vi, engelsmän . . . Men vacker är hon ..: Jag undrar hvad som fört henne hit till vår trakt? — Sorgen, sade qvinnan. Det låg så mycken bedröfvelse i den ton, hvarmed hon uttalade detta ord, att till och med kusken kände sig rörd och mumlade flera gånger för sig sjelf: Stackars menniska! stackars menniska! — Var icke bekymrad för passagerareafgiftens skull, tillade han efter en stund; hästarne äro mina; och vagnen är min, så att jag sjelf kan bestämma huru mycket ni skall betala, och detta, lofvar jag skall bli högst obetydligt. Ehuru den stackars qvinnan var öfvertygad om att han gjorde detta anbud af verkligt med