Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 2

i fullbordan, ehuru guvernören icke tyckes ha saknat god vilja. Böneskriften blef aldrig besvarad och komiten vägrade att åtskiljas, då myndigheterna uppmanade den dertill. Några personer häktades och jäsningen bland folket tilltog i betänklig grad. Då utfärdade guvernören en hotande proklamation och upproret bröt ut. Under sådan sakernas ställning är det äfven af synnerlig vigt att jäsningen beständigt tillväxer i Serbien och Montegro samt att man emotser oroligheter i Libanon; Från Syrien berättas nemligen att Josef Karam lofvat franske konsuln att resa till Europa, men att Daud Pascha affordrat honom en ed att icke återkomma. Då Karam nekade dertill har; Daud Pascha beordrat 5000 man turkiska trupper till bergstrakten och såsom upprorsmakare behandla hvar och en som håller med Karam. De 5000 egyptier, som anländt till undsättning åt Ismail! Pascha, ha besatt orten Armenous, nära de kristnes läger. Turkarne som bo i det inre af ön fly till städerna, som ha turkiska garnisoner, såsom Kanea, Retino och Kandia. Grekerna samla sig deremot i bergen, hvars pass de känna och som erbjuda många svårtillgängliga tillflyktsorter. De upproriska ha skaffat sig en fana med frälsarens bild. Tyska förbundsdagen nedsteg den 24 augusti i all tystbet i grafven. Från Augsburg skrifves derom, att i samma dags plenum ännu nrågra åtgärder vidtagits i förvaltningsfrågor hvarefter församlingen, sedan tyska förbundet genom krigets utgång måste anses upplöst, beslöt att afsluta sin verksamhet med dagens plenum samt derom underrätta hos densamma ackrediterade; utländska sändebud. Vidare drog församlingen provisoriskt försorg om förbundets tillhörigheter, tills de fordna förbundsregeringarne kunna vidtaga lämpliga åtgärder i detta hänseende, samt inneslöt slutligen i deras åtanka förbundets embetsoch tjenstemän, pensionärer 0. s. Vv. Hertigen af Nassau uppehåller sig ännu i Minchen och roar sig der med att låta prägla medaljer åt samtliga sina trupper, som deltagit i kriget. Hertigen var förut preussisk general och chef för ett Preussiskt regemente, men inlemnade sin afskedsansökan samma dag som det kungliga annexionsbudskapet kungjordes. Från Stettin skrifves att Kurfursten af Hessen ännu icke kan göra sig förtrogen med tanken att hans regemente gått till ända, ehuru hans förra minister von Baumbach och öfverstlöjtnant v. Bischofsbausen, öppet och klart sökt göra honom ställningen begriplig. Kurfursten tror ännu beständigt, att hans adjutant major v. Eschwege skall från Berlin komma med underrättelse, att han blifvit återuppsatt på tronen och grefve Bismarck afskedad.