Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 2

RR RER RR nes egen fruktan för den unga flickaus säkerhet; men ej ett enda ord om orsaken till Ephraims uppförande eller hvad hon sjelf haft att utstå, undföll henne. Allt detta gömde hon i djupet af sitt rena milda och förlåtande hjerta. Hon ansåg nemligen, och det med rätta, att barnet ej bör mästra en faders fel. Hennes moster gissade detta och älskade henne ännu mer för hennes tystnad i denna ömtåliga punkt. — Ephraim Sleek är en besynnerlig man, anmärkte hon, och det kan, som du sjelf säger, ej vara annat än någon slags sjukdom som förmått honom att begå dylika våldsamheter. — Du vet att jag är fattig, tillade hon i en ton som förrådde ett slags saknad, men likväl vill jag göra allt hvad i min förmåga står, för att rädda min aflidna systers man och hennes barns fader ifrån olycka. Hanna skall få stanna qvar hos mig. — Jag visste väl att du ej skulle afslå min bön, utropade Ruth, hvars hjertafylldes af glädje och tacksamhet, då hon såg att hennes ärende blifvit lyckligt uträttadt, du är alltför god, alltför... — Tyst, tyst! afbröt henne fru Geldart ganska häftigt; dulvet att jag ej tycker om smicker. — Att säga sanvingen är ej att smickra sade Ruth i det hon tryckte en varm kyss på sin åldriga mosters kind, och jag kan icke nog roånga gånger upprepa att du är god, ty äro ej tålamod och öfverseende dygder? Rubens moder betraktade henne länge och allvarligt; möjligen föll henne i detta ögonblick den tanken in att den unga flickan visste huru det lyckats Ephraim att intrassla räkenskaperna