Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 3

ha varit hårdt frestad efter jag kunde förmås att slå mitt enda barn. Intagen af blygsel och djup bedröfvelse, lemnade den olycklige rummet. Ruth bade emellertid fallit på knä — hon bad för sin far. VII När Ephraim Sleek kom ut från matsalen, bade han till en viss grad återvunnit sjelfbeherskning och lugn. Men passionen tog ånyo öfverhand, då han fick se Hanna; Hon måste ha varit Ruth behjelplig och veta allt. Derföre borde han tvinga henne att tillstå sanningen. — Hvart har qvinnan flytt? frågade han. Den lilla qväkerskan fästade sina stora, mörka ögon på honom med ett uttryck af förvåning blandad med förskräckelse. — Svara mig, fortfor han, i det han fattade henne i axlarne och skakade henne. oo— Hvad menar du, husbonde? stammade flickan: — Qvinnan! qvinnaa och barnet! upprepade han, och hans anletsdrag förvredos) af raseri. Jag är röfvad, plundrad! och det af mitt eget barn tilll... Tala eller låter jag kasta dig i fängelse! Ar det så du lönar mig för alla välgerningar jag bevisat dig? Så uppskrämd Hanna än var, kunde kon icke, då hon hörde Ephraim orda om sin välgörenhet låta bli att utbrista: — Det bröd, jag ätit i ditt hus, har du icke gifvit mig af barmhertighet; jag har förtjent det genom tungt och träget arbete; och dock