Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 3

svaret; fråga hvilka utflyttingar, ni än träffar, alltid samma svar: aSkatterna, skattebördorna, som årligen och r agligen ökasn, Så länge de närande medlemmarne i staten måste ge den bästa sädesskäppan af korn, som de med svettig panna framdraga ur en karg natur, till presten, hvilkens läror ban till återgåfva nödgas mottaga (ofta en dålig ersättning i sanning) och scm han ofta ej kan gilla eller fatta, och hvilkens lefverne stundom är motsatsen af gengåfvan; så länge bonden af fruktan, att en kommande riksdag skall förordna om en ny konskriptionslag, som mördar hans arbetskraft, och gör hans arbete otryggt vid plogen och lätt kan förskingra de i ladan insamlade Cereris gåfvor (oftast af ej öfverflödig natur); så länge skall man förgäfves söka bot mot de öfverhandtagande utflyttningarne genom varningar mot risken att resa till Amerika i tidningar eller länskungörelser. När nemligen tidsandans bredvågiga flod tar sig en omväg förbi den af århundraden igenom stampade driftstigen, då öfversvämmar den oftast de gamla vanornas trädesland och enskildtas små intressen, som bo bredvid flodens strand: denne låter sig icke heller så lätt återföras till sin fordna stråt genom otillräckliga fördämningar, dem vi här liknelsen till godo böra kalla halfmesyrer; dem bryter han igenom, äfven om han skulle åstadkomma större skador, och går sin nya väg framåt. Den som icke arbetar skall icke heller äta. Skulle vi kunna använda denna sanna mening i frågan om utflyttningarne? Vi tro det, derföre att den ligger närmare vårt ämne än man vid första påseendet kanske tror. Hvilket verkligt värde, i förhållande till inkomsterna, kan väl vårt talrika prestestånd med erkebiskop och biskopar i spetsen åstadkomma? Ett litet bidrag till frågans besvarande vill jag lemna här — ty att utbreda hela dess onatur blefve för vidlyftigt i föreliggande artikel — genom att omnämna det stadskoministern exempli gratia i Lund uti hemmansräntor, prebenden m. m. uppbär årligen omkring 15,000 Rådroch en högvördig biskop dersammastädes ännu omkring 45,000 Rdr, genom Jordehemmanens för låga taxering, fast staten upptager endast 16,000 Rdr som biskopslön derstädes. Hvilket räntebärande arbete utföra väl våra generaler, öfverstar eller passevolansägande squadronsoch kompanichefer mot deras löneinkomster. Hvad ha de väl kostat under en mer än femtiårig fred, utan att armen ändå är fullt krigsduglig. Vi förbigå hela första hufvudtiteln i statsbudgeten, som för mången i många afseenden synes mer än något annat närma sig det absurda, och framställa hellre samma fråga i afseende å hela skaran af tjenstemän, som skulle kunna vara bättre lönade hvar för sig, men vida fåtaligare om arbetet för dem vore bättre organiseradt, och vidare å den mestadels onyttiga och onödiga skaran af presidenter och höfdingar. Kan någon vilja påstå, att dessas arbete stå i förhållande till deras dyrlegdhet till de summor de förtära och som från den närande delen af folket skola ut taxeras. Om vi ville göra oss det omaket, att undersöka tjensteförteckningarne för alla stater och kårer i riket, hvad skulle väl bli resultatet af denna revidering? Jo, vi skulle finna ej blott en mängd öfverflödiga tjenster, utan äfven otvifvelaktigt komma till den ännu ledsammare upptäckt, att nya stater, som bildats inom riket, t. ex. jernvägsstaten, belamrats med en öfvertalig personal, skriande mot den sparsamhetsanda, som man en tid trodde skulle göra sig gällande. Man sveks tyvärr i denna förmodan, likaväl som i den förhoppning, att tomma titlar utan tillhörande tjenster och betydelselösa bandstumpars vensterhändta utdelande ej vidare skulle ifrågakomma. Tvärtom har regnet, som nedöser dylikt kram, aldrig varit tätare än på de senare åren. Skada att den tid, då man trodde på fördomarnes och skatternas minskning blef så kort, nu just då folk och regering mer än någonsin i många fall sökt bortrenea månget oförnuft, scm med sitt förqväfvande ogräs länge nog stått hinderligt i vägen för bättre skördar inom Svea land. Alla de punkter vi nu i största korthet omnämnt utgöra hvar för sig orsaker till folkets missnöje med ställningen i sitt hemland och till deraf skeende utflyttningar, men de sammanfalla Av Nr KA . ÅA Aa ar 4