Dagens Nyheter – 27 augusti 1866, sida 2

dyrbaraste hon egde på jorden, om hon derigenom kunnat göra det gjorda ogjordt. Hon befann sig i en mycket nedslagen sinnesstämning, då hon på vägen mellan prestgården och värdshuset mötte Ephraim Sleek. Han såg lika vördnadsvärd ut som alltid, stan nade och språkade med henne, dervid förklarande att han varmt deltog i hennes sorg. — Ack! ack! utropade Katty, när skall jag väl komma tillbaka till det gamla Irland och befrias från alla de bekymmer och ledsamheter, hvaraf jag nu är hemsökt? — Om du isynnerhet sträfvar efter att få återvända till ditt fädernesland min vän, tror jag mig kunna vara dig till nytta sade qväkaren. Jag är kandlande och eger många vänner i den stora staden London, som ha affärer med irländska köpmän. Katty fästade en misstänksam blick på honom: — Om du vill följa mig till Dover, der jag bor skallmin dotter Ruth, en ädel och god flicka hvilkens största glädje det är att lindra medmenniskors nod, rådgöra med dig och jag är öfvertygad om att hon skall finna medel att tillfredsställa din önskan. Men som verlden är full af snaror, hvari företrädesvis den värnlöse och enfaldige fångas, bör du, innan du följer mig fråga på värdshuset, om jag är känd för att vara en redbar man, på hvilken du fullt kan lita. — Ack! det tror jag visst ai är, min herre. Ni tycker det vära synd om den stackars qvianan, som kommer från ett främmande land och icke har någon att vända sig till. — Det är hvars och ens pligt att göra godt,