Dagens Nyheter – 23 augusti 1866, sida 3

innevånare någon ära, om genom deras förskyllan en så blind, det gamla, eländiga ståndsväsendets anhängare, en så hätsk den nya, at allmänna meningen uppburna, riksdagsordningens motståndare som landshöfdingen, grefve E. Sparre, ännu för cj stort mer än ett halft år sedan visat sig vara, skulle såsom ombud för den valkrets, staden tillhör, erhålla inträde uti andra kammaren af snart blifvande, första riksdag efter nya riksdagsordningens antagande, faller af sig sjelft och tarfvar ingen bevisning. Icke dessmindre påstås bestämdt: att bemälte af hofvets godtycke, för bibehållandet af sin syssla helt och hållet beroende embetsman, ifrigt eftersträfvar att af förtroendet att deltaga i det grannlaga uppdraget att stifta lagar för och lägga skatter på folket genom Venersborgs röstberättigade innevånares hjelp blifva delaktig; att Åmål, hvilken stad med Venersborg utgör en valkrets, redan vunnits för honom; och att sällskapet för nyttiga lögners spridande till åstadkommande af samma resultat här befinnes i full verksamhet. Förespeglingar om det myckna goda grefve Sparre för sina komittenter ämnar uträtta vid riksdagen komm. naturligtvis icke att sparas, och att riksdagsmanna-arvodet utaf honom afstås åt staden Venersborg är ju en så påtaglig sak, att det vore gförskämdt om någon det minsta ens derpå vågade tvifla. Det är också troligen icke för dettaarvodes skull, som grefve Sparre föredrager andra kammaren framför den första, till hvilken han, så organiserade gom våra landsting och stadsfullmäktige nu äro, nästan kan anses vara sjelfskrifven. En i formelt afseende så anspråkslös pretention af en man med grefve Sparres begrepp om bördensrätt kan ej hafva någon annan grund, än planen, som uti tid. ningen Dagens Nyhetere för den 8:de och 9:de d:s lagts honom och hans själsfränder bland de högvördige och högloflige till last, att söka snärja den nya representationen; samma häfdvunna dåligheters garn, som gjort den gamla så förhatlig. För mindre torde icke heller den välbevandrade utskotts-ordföranden hemligen vilja göra sig deras bland sina medmenniskors svagheter och oförstånd tillgodo, för hvilkas välgång, äfven då det blott gällt helsans bevarande, han icke underlåtit att offentligen gifva sitt ömm afdeltagande tillkänna. Ej fri från att kunna misstänkas stå i samband med grefve Sparres åstundan att blifva vald till. riksdagsman för Venersborg i andra kammaren är äfven den omständigheten, att någon ordentlig röstlängd öfver stådens vid ifrågavarande val röstberättigade invånare, för hvilken dess myndigheter borde ansvara, ännu i denna stund ej blifvit framlagd för allmänheten, ehuru samma röstberättigade redan en gång kallats att rörande den kanske vigtigaste preliminär-åtgärden för valet — sättet hvarå det kommer att ske — grundlagsenligt besluta. id sammanträdet, som med anledning häraf egde rum på rådhuset, och hvarunder grefve Sparre förde ordet, föreslog han de tillstädesvarande, hvilkas behörighet att med ärendet, hvarföre de infunnit sig, taga befattning ej dessförinnan underkastats någon slags pröfning, att genast genom omröstning skrida till afgörandet. Detta skedde väl icke, men vid namn-upprop öfver de röstberättigade, hvilket i stället företogs, öfvervakades utförandet så illa, att icke allenast handelsbolag och sterbhusdelegare utan äfven en mängd enskilte inkompetente oanmärkt tillätos att bland de ppplästa figurera. Med de utvägar och det savoir faire, som man af gammalt vet stå grefve Sparre till buds och hvarom det anförda, så litet det är, dock äfven i sin mån synes vitna, blir hans kandidatur vid det stundande riksdagsmannavalet ingalunda lätt att bekämpa. Fara är till och med att minsta split mellan sådana bland de röstberättigade, som hvarken af sjelfviskhet eller servilism svurit hans fana skall förskaffa honom segern. — Måtte derföre dessa goda patrioter förena sig om en kandidat, hvars karakter och antecedentia utgöra en bättre borgen än grefve Sparres att folkets väl i sin helhet, utan afseende på om det låter förena sig med vissa klassers bibehållande vid deras förut åtnjutna stora företräden eller icke, blir hufvudsakliga målet för hans riksdagsmannaverksamhet. En uppriktig folkets vän, hvilken af egen bitter erfarenhet lärt, huru farligt det är, att i politiken vara sanguinisk, besvär sina medborgare att för denna gången tillika inskränka vilkoren, som bör uppställas för den, åt hvilken de skola gifva sina röster, till det aldra nödvändigaste och således ej af honom formligen begära annat, än att han aldrig ett ögonblick lemnar ur sigte: försvaret af den nya riksdagsordningens folkliga bestäm melser, så till andasombokstaf, eller underlåter att verka för deras utsträckning i mån som omständigheterna medgifva det. Detta bör han dock lofva. Hvad slutligen den anmärkta bristen på en för allmänheten tillgänglig, nnder myndigheternas inseende upprättad längd öfver de röstberättigade angår, så kan denna anses vara i någon mån afhulpen genom tidningens för Venersborgs stad och län omtanka att i sitt n:r för den 3 dennes offentliggöra en förteckning öfver dem. Denna förteckning är, om läroverksadjunkten Kylander uteslutes derur och handlanden Pettersson (af bolaget Åman och Pettersson) upptages deri, i det aldranärmaste riktig och kan således rekommenderas till allmänhetens begagnande. För öfrigt är det lätt för hvar och en att konstatera sin egen befogenhet att deltaga i riksdagsmannavalet, genom att i sin debetsedel öfver erlagda krono-utskylder under förlidet år efterse, om honom deruti blifvit påförd bevillning med minst