Dagens Nyheter – 21 augusti 1866, sida 3

Men jä Anners Persa, som enfaldi khär, Spör änna regalt: Måtte vi få sedda på klebbera här. Som skatt har betalt, Såväl som di are: Törs gud han bevare Från alle slags fare Vår konung å kroneprins å Kongelia hus Förudan allt krus! Efter denna sång, som mottogs med allmänt jubel, steg man åter till häst och återtåget skedde isamma ordning som förut. — Återkomna till det s. k. Kolandet — den stora heden, der skarpskyttemötet hölls för några år sedan — skulle en allmän kappridning ha egt rum; men som flertalet af deltagarne voro helt och hållet ovana vid hästryggen, beslöts i stället att direkte ställa kosan till Sannegården. Några. vågade dock först ett försök, ehuru med den påföljd, att den ene — en musikant med bredskyggig Calabreserhatt och ett yfvigt skägg — fick sin häst att skena, hvarunder både hatt och mustascher tappades och ryttaren sjelf slutligen blef kastad till marken invid ett plank, som satte en gräns för den vilde springarens framfart. Sedan demaskeringen vid Sannegården försiggått, marscherade samtlige deltagarne åter till Pölsebo, der återstoden af aftonen tillbragtes, i den mest lifvade sinesstämning, under musik, sång, och dans. Denna enkla och glada tillställning efterlemnade det angenämaste minne, icke allenast hos deltagarne, utan säkert äfven hos de talrika åskådarne.